Konflikträdsla?

Jag är inte "konflikträdd". Jag kan vara skoningslös. Jag krigar för att vinna. Men jag väljer mina strider. Jag vägrar slösa energi på banaliteter. I banala sammanhang föredrar jag att "ge efter". Palla liksom. Det värsta är när ens nära börjar "kriga". Småsint. Sammanhang som handlar om vem som först ska krypa till korset/vara storsint att först säga "förlåt". Då vägrar jag att "ta ställning". Det är inte jag som börjat tjura eller kräva upprättelse. Sköt sånt sinsemellan. Jag har mina egna demoner att tampas med. Eller yttre fiender. Och jag vill inte offra vänner jag tycker om för "strider" som inte angår mig. Eller ens angår samma vänner.