Äkta vänner

Jag funderar över människor som stått en väldigt nära men helt plötsligt vänder ryggen åt en utan att man gjort något. Det har varit en och annan genom åren. Jag antar att det är deras egna problem. Men det är trist ändå. Och jag antar att jag inte är ensam? Kanske är det något man gjort själv någon gång utan att tänka på det? Och därmed sårat någon som kanske tänker på en nu? Vänskapen är ju som annan kärlek - jävligt känslig. Om du väljer att vara min vän eller inte är ditt val. Vänder du mig ryggen är det din förlust. Eller vinst. Åtminstone ditt val. Mitt liv går vidare. Det hoppas jag att ditt också gör. Det hela får mig bara att uppskatta mina äkta vänner ännu mer.