Fröken Julie (Strindberg-året 2012)

Så här Strindberg-året 2012 bjuder jag Er på klassiska Fröken Julie. Inte August Strindbergs dödstrista pjäs utan Björn Afzelius sagolika sång. Lyriken lika vacker som musiken.

Du hade mist den första illusionen av den största myt vi hört sen vi var små * För min del var problemet av en helt annan natur för krogen stängde redan klockan två * Ja, där satt du i ruinen av den rena kärleken med en som hade Bacchus i sitt knä * Den ena led en oförrätt som fordrade revansch - den andre villa dricka upp sin själ *

En blick som sedan länge varit brusten såg in i en som flammade som eld * En fråga lika själlös som allt för ofta ställd blev nyckeln till ett överklasshotell * Ja, du ville känna doften av ett fyllo mot din kropp för att tvätta bort en helt annan arom * Och du tänkte att om svinen kan bli renade av lera så skulle du gå som en nyfödd därifrån *

Julie, ja, så var visst ditt namn - Ja, jag minns du föll av stolen när jag sa att mitt var Jean * Ja, ödet satt med trumf på handen i ett spel där du och jag var lamporna på bordet * En kärlekslös och ordlös kramp i mörker - en handduk på ett bolster som var kallt * En tröja mot en stola på en matta full av spikar - en långkalsong mot silkesstrumpans kant *

Ja, jag märkte att du låtsades att sova när jag gick - förhoppningsvis så tänkte du som jag * Att det gjorde ingen skada, men det gjorde ingen nytta - och också tomma nätter följs ju av en dag

Björn Afzelius - Fröken Julie