Lördagspredikan

När ens nära och kära har en ovana att dö i cancer eller trafikolyckor slutar man att ta varje minut för given. Jag vill berätta här och nu vilka jag älskar och uppskattar. Jag vill rasa över vad jag hatar och föraktar och vill ändra på. Kalla mig gärna desperat. De allra flesta lever långa liv, vantrivs med tillvaron och får nästan aldrig några komplimanger. De accepterar tillvaron trots att den knäcker dem. Jag vill inte att någon ska ta skit. Vi har bara ett liv. Det är en gåva som vi ska ta tillvara på. Sen väntar evigheten utan oss. Jag är moralist. Jag är revolutionär. Och måhända desperat och egoist. Amen