Har slökollat på Al Gores upphaussade klimatvarningsfilm "En obekväm sanning" nu. Känns mest som att man har hört det förrut. Men självfallet blir man lika bitter varje gång man ser hur glaciärerna försvinner och supermakten väger ekonomi mot miljö (vad som väger över är ju överflödigt att nämna). Visst kan det kännas lite kul att gamle vicepresidenten kritiserar rivalpartiets regering för att inte skriva på Kyoto-avtalet. Men när man i samma veva frossar i Noam Chomskys ordentligt samhällskritiska böcker känns det som en piss i oceanen. Eller en fis i rymden. Eller en lågenergiglödlampa i den globala uppvärmningens Armageddon...
Men Lisa glänser som vanligt! Jag börjar fan i mig bli förälskad i henne på riktigt!
http://www.aftonbladet.se/debatt/lisamagnusson/article4549600.ab
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar