Pyttsan!

Hungrig som en varg efter en trevlig heldag i böckernas magiska värld. Krögarpytt & rödbetor. Man lever bara en gång. Tror jag. Ibland måste man få lyxa till det. Och denna dag kommer ju bara tillbaka vart fjärde år. Mat är en glädjekälla och Felix betyder "lycka". Fast nu ska jag inte göra kommersiell varumärkesreklam!

Blev dåsig av maten. Annars är det den ovanligt långa februari som tar på krafterna. Februari är årets jobbigaste månad. Även om den liksom alla andra månader blir vad man gör den till. Men om ett par timmar är det mars. Då blir det Vår på riktigt. I mars alltså. Det slår aldrig fel. Godnatt alla marsmänniskor och marskatter!

And all the fools sailed away \m/

Så gissade man rätt. Cannibal Corpse är årets mest förutsägbara Sweden Rock-släpp. Säkert jättetufft för många, dock inget som intresserar mig. Moonspell, Behemoth och Nationalteatern får Getaway att dra ifrån som årets absolut bästa festival. Sweden Rock har dock lyckats med båten. H.E.A.T. kom som en välbehövlig konsertpaus mellan Blind Guardian, Sodom, Marduk och Krux. Om exakt en månad kapas ankartrossen! Premium-hytt har vi också!

Disk Bråckey - a chock blog!

Het tex-mex-köttfärsgryta & vitlöksbröd. Det som blir över blir varma mackor med tabasco. Så jag kan spruta eld när jag ser Hårdrockens historia om skräckrock. \m/

Chock rock! Alice Cooper! Venom! King Diamond! Intervjuer med såväl Abaddon (helvetesknölpåkslagare i Venom) som Kongen af Danmark! RAMM-STEIN!!!!!

Jag levde själv på skräck-chock-gränsen ikväll: betala räkningar! Det närmsta ett casino i Las Vegas jag kommer! Eller rysk roulette för den delen!

Nej, det blev ingen Sweden Rock-biljett denna månaden heller. Frågan är om det blir någon alls. Känns som den enda festival som inte sprutar ur sig skitbra band just nu. Fast så är det ju det där med ovan nämnde falsett-sataniske skideröv.... Vars diskbråck jag väntat in i flera år och som borde kunna bli nästa koncept-skräckplatta med King Diamond! Med äkta falsettskrik! \m/

No Class!

Vänsterpartiets kulturpolitiska talesperson är utsedd:

LARS ÖHLY!!!!

Klokt besök då det handlar om en person som ämnade spela såväl Black Sabbath som Raised Fist i sitt sommarprogram!

Living on the edge - en måndagsblogg

Måndag utan ångest. Kaffe och Axel Rudi Pell. Går igenom gamla kul livsmedelsintervjuer.
Till apoteket samt panta burkar så man får råd att äta nåt dan innan man får pengar. Tänk vilket äventyrligt liv man lever ändå. Living on the edge, typ!
Axel Rudis Pelle, skruvmakaroner & red hot chorizo. Måndagsrock´n roll!
ARE YOU FUCKIN' READY??!!! C'ME ON!!!!!

Plötslig trötthet och huvudvärk fick mig att skolka från studiecirkeln ikväll. La mig i sängen med boken istället. Högerpopulismen dissekerad av Magnus E. Marsdal. Om norska Fremskrittspartiet, men lika aktuell här som där (och i Danmark, Frankrike, Österrike, Holland, USA...) Det intressanta med just denna boken är den empiriska och personligt sociologiska självkritiken från vänster (författaren var tidigare journalist på Klassekampen). Fremskrittspartiets väljare står till vänster i ekonomiska frågor och till höger i "värdefrågor". Då sossepartierna svikit i ekonomiska frågor kvarstår invandring, barnuppfostran, "hårdare tag" o.s.v. Här som där. 68-vänstern med sitt "kulturella kapital" kännetecknas i sin tur av en medelklassvärld som mer fungerar som ett avståndstagande från den "vulgära" och "reaktionära" arbetarklassen. De solidariska blir osolidariska gentemot de de menar sig representera. Och högerpopulismen håvar in valsedlarna....

Ken Loachs socialrealistiska Sweet Sixteen som kulturell efterrätt. En söt film? Möjligen bittersöt. Kriminalitet, knark, elände, mamma i finkan, barn som får klara sig själva, våld, skit och ond bråd död. I ett Skottland som jag genom de senaste 15-20 årens filmer (typ Trainspotting) och social statistik mer kommit att förknippa med knark och social misär än med whisky, kiltar och säckpipor. Dock ett litet pojkäventyr och fin familjesaga. En må dåligt-film som ger mig måndagsångest vid sovdax.

Lägger mig med Kalle Anka & c:o från 1957..... Godnatt!

Syyyyyverän kvalitet! ♥

Idag blev det ett riktigt Kressa-kalas på Fantasi! Jag och Steve fick sällskap av Bruno och pojkarna innan Marren dök upp! Och Anton!

Köttfärspaj med chilidressing för min del! Kaffe och .... en sån där boll!

Vi satt som brukligt en bra stund! Sen gav vi oss ut i solen och tog en liten naturpromenad! Med massor av roliga kort! Vilket jag har skäl att återkomma till!

Det roligaste var att få Marren att skratta så där härligt som bara hon kan! Tack allihopa underbara och skitsnygga vänner! ♥

Minnesstund

Det var en vacker minnesstund för Hanna Awad på Näsby idag. "Flickan med den vackra rösten". Fina tal både från Vänsterpartiet och familjen.

Mikael Wiehes Flickan och kråkan och Whitney Houstons I will always love you skapade stämning.

Jag skrev lite hastigt i boken:

"Tack Hanna! För skratt och inspiration! Granne! Kamrat! Vän! Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta!"

En droppe i havet bland alla mer än välförtjänta hyllningar!

Minnesstund för Hanna Awad

Upphånglad....

Det jobbiga med tjejkompisar är att de påtalar om andra tjejer är intresserade av en. Sånt märker jag inte alls själv. Inbillar mig att jag inte är en sån som intresserar. Så missar man alla signaler. Sen vet jag inte hur man gör. Trots att jag snart är 40. Ska man bjuda ut? Hur får man råd med det? När man inte ens har råd med pålägg på mackan och mjölk till kaffet? När man själv blir upphånglad är det enkelt. Tung-tango. Händerna under behån. Men sen?

Kanske är det därför jag är feminist? För att jag själv föredrar att bli upphånglad? Åtminstone borde det spela in!

Smöra (till en Legend och Ängel)

Sista gången jag träffade Hanna var på ett partimöte en vecka innan hon dog. Peter var lite glad för vår vind i seglet och urskuldade sig för att han "smörade" för partiet. Hanna svarade att "det inte är fel att smöra". Jag nickade smågenerat med. Jag hade själv kallat henne "ganska underbar" nyligen på Facebook. Hon refererade till mig på mötet och det kändes så där underbart att vi närmade oss varandra. Som vänner, grannar och kamrater. När hon lika självklart som förståndigt förklarade för oss osäkra partikamrater hur "segregationen" i förorterna uppstår. Så dog hon plötsligt. Hon blev lika barnsligt glad som jag för vintern. Ville att den skulle ligga kvar. Så ville hon helt plötsligt att den skulle försvinna. Som alla andra. Ville inte jag. Så dog hon från oss. Jag som älskade våra samtal när hon skjutsade mig hem till vår gemensamma förort.

Jag var ledsen bara för att Hanna skulle flytta från sin lägenhet på Gamlegården till ett hus i Sibbhult. Men lycklig för henne och familjens skull. Har man sju barn vill man inte gärna att grannarna skjuter skarpt från balkongen. Hanna skulle behöva en flytt. Jag sa till henne att hon behövde sova middag. Det hade hon inte tid med.

När folk dör glöms i regel det dåliga bort. Det positiva lyfts fram på ett ganska genant sätt. Det jobbiga med Hanna är att hur många dygder man än lyfter fram så räcker det inte till! Det är jävligt jobbigt! Jag skulle sagt samma sak om hon bakat bullar på Göingegatan nu!

Hanna har många barn. Som har skrivit underbara saker om sin underbara mamma. Hon VAR en ängel! Hon ÄR en legend!

Det finns en ängel i Ditt rum! Kämpa för det Du tror på! Krama! Älska! SMÖRA!

Hanna finns i våra hjärtan! I våra ideal! I vår inspiration! I vår kamp! ♥

Samhället (saknas ideal?)

Jag tycker mer och mer att "samhället" är ganska fint ändå. "Byråkratiska" institutioner som går ut på att ta hand om folk. Jag tror på människan. Och reagerar direkt på "vinstintressen". Samhällets cancersvulst. Det gäller Reinfeldt som Löfven. För att travestera Lundell: "Har du alldeles kissat på dej den här gången? Saknas ideal?"

Susanna Alakoski

Jag undrar oftast vad det är som driver människor. Engagerade människor. Egna erfarenheter? Ett stort hjärta? När det handlar om äkta empati kan man nästan ta på den med handen.

Jag var på en författarföreläsning (krånglar till det för att visa att jag var i Lund) med Susanna Alakoski härom tisdagen. Lunds stadsbibliotek. Det var fullsmockat och slut på stolar. Så jag fick knycka mig en skön fåtölj.

Vilka hade läst Svinalängorna? Jag räckte upp handen. Tillsammans med nästan alla. Jag har dock inte sett filmen. Det är mer ovanligt. Men jag fick faktiskt hem den från Lovefilm. Fast min DVD kunde inte läsa den. Men folk från hela världen hade sett Pernilla Augusts filmatisering och känt att "den handlar om mig". Dock var jag en av få som läst Håpas du trifs bra i fengelset. En bok som "fängslade" mig. Ett riktigt starkt personligt socialreportage. När jag just läst i Metro att 10.000 svenska barn har en eller flera föräldrar i fängelse och hörde Jan Björklund i valrörelsen populistiskt älta om "hårdare tag" skrev jag ett blogginlägg med rubriken Håpas du trifs bra i räjeringen.

Alakoski hade fyra ord:

* Narkotika. Det är solidaritet att säga nej. Ett nej innebär att fattiga bönder i Peru kan odla mat istället för knark. Att fattiga förortskids i GBG (Göteborg) inte knarkar ihjäl sig med GHB. Knark är en klassfråga. Även om Whitney knarkade ihjäl sig.

* Anhörig. Vad är en "anhörig"? Hur uppstår ett sådant "kontrakt"? Kan man välja?

* Diagnossamhälle. Vet ni om att arbetarklassens barn är överdiagnosticerade vad det gäller DAMP och ADHD? Vet ni att fullt "normala" (vem är det?) invandrarbarn blir klassade som "utvecklingsstörda"?

* Fattigdom. Vad gör fattigdom med människor? Alakoski hade räknat ut vilka städer i Sverige som skulle vara helt befolkade av fattiga barn enligt europeisk statistik. "Fattigdomen är en tickande social bomb."

Alakoski nämnde fyra grundläggande mänskliga känslor:

* Glädje

* Ilska

* Sorg

* Rädsla (en känsla barn känner väl till, men som alla vi vuxna ständigt bär på.)

Vad har drivit Susanna Alakoski? Skapat hennes perspektiv? Klass. Hon har vuxit upp i fattigdom. Kön. Hon har vuxit upp och plötsligt insett att hon är "flicka"/"kvinna". Etnicitet. Suomi Finland Perkele.

Jag fick sitta och bita mig i underläppen för att inte gråta. Jag är fruktansvärt "blödig" när det gäller barn som far illa. Alakoski skriver inte bara. Hon besöker också. Och förmedlar. Att barn är olika. T.ex. barn med förälder i fängelse. Menar att barn till missbrukare är experter på att läsa av andra. Skulle hon själv starta ett företag skulle hon enbart anställa såna barn. De vet hur man fångar folk. Jag har själv sett hur mycket små flickor har fått vara mammor åt sina mammor. Sånt som får hjärtat att blöda.

Nu gråter jag igen. När jag skriver detta. Men det är inget fel att gråta tycker jag. Jag håpas att min sorg och rädsla även omvandlas till ilska och glädje. Till förändring.

PAUS!!!!!!

I veckan fick jag riktigt finbesök på jobbet: Martina och Arvid!

Minns inte vem som vann luffarschacket på plats, men Arvid regerade när jag blev bjuden på finmiddag i Svedala när jag slutat!

Det blev mat som spöar kinarestaurangerna! Det blev........ PAUS!!!!!!!!!

Blooos!!!

Från fika på Fantasi, via min lya till Teaterbaren och Pontus Snibb´s Blues Revue!

Pizza åt Linn och en öl åt mig och Stefan däremellan!

Jag tackar mina sköna vänner för en fantastiskt trevlig fredag! Med vänner som er behöver man inte sörja över världens tillstånd!

Vad ska man säga om kvällens spelning? Tja, att jag aldrig tidigare varit med om att varje ton skjutits som en pil rakt i varje nerv och in i ryggmärgen där jag numera vet att själen sitter placerad...! Generationsöverskridande rockig blues! Pappa från Nationalteatern & påg från Bonafide! Det var totalt omöjligt att sitta stilla när Led Zeppelin mötte Eddie Meduza!

Moi!

Jag önskar att jag kunde skriva en dikt. Skriva en sång. Ett enda stort j´accuse!

Jag känner så mycket kärlek. Jag känner så mycket hat. Jag känner så lite likgiltighet!

Blodet kokar. Pulsen bränner. Mellanregistret är bortkopplat!

Jag önskar att jag kunde skriva en dikt. Skriva en sång. Ett enda stort je t´aime!

Det skulle vara stort. Det skulle vara rätt. Min rätt som medborgare. Min rätt som Människa!

39-åringen (♥ Estelle ♥)

Vårdcentralen, systembolaget.... denna vackra vårdag är det välfärdsinstitutionerna som gäller! Lyssnar på 35-åringen med Magnus Uggla och känner mig gamm... ung och rebellisk!!!!

"Allt blir så märkligt och stort, då hon tror sig gjort, nåt som ingen gjort förut...."

Ja, Baby boom har väl aldrig varit lika aktuell som idag? I väntrummet hann jag precis se och höra namnproklamerandet innan det blev min tur. Knugen och lillprinsen satt och "godkände" barnet. Som värsta skägglösa talibanerna.

Estelle Silvia Ewa Mary. Ljuvliga namn. Riktigt white trash. Drottninglika såna. Mary efter Stuart? Hoppas dock hon får behålla huvudet. Fast det är väl omöjligt med tanke på den miljön och det sociala arvet. Hovnarren och kungaslickaren Herman Lindqvist* rasar: "Det är totalt oväntat och mycket olämpligt.... Det låter som en nattklubbsdrottning." Vad är det för slags drottning? Är det typ som kaffeflicka? Fast Vickan är väl en latte-mamma? Men en sak är säker: herr Lindqvist får mig att ÄLSKA lilla Estelle!!!!! ♥

Hur gick det på vårdcentralen då? Jo tack, resultatet av blodprovet var positivt! Blodet var lika rött som det alltid har varit! Inte en blå blodkropp i närheten!

Jag bloggar och fördricker mig på Icas snabbkaffe. Svart. Till de vulgära tonerna av Svensktopps-Uggla. Och tänker på vårt älskade kungahus:

"Hej alla snygga dyra tanter, som knullat till sig diamanter, fina titlar, herrar med adligt renommé. Trots att ni i pryda eleganter döljer er i högfärds-mask, vet vi alla att ni blott är FNASK!"

* För övrigt anser jag att Herman är ett ytterst opassande namnval. Farfar Herman Lindqvist var LO-ordförande när det begav sig och det gamla skulle störtas ned i gruset. Traditionen förpliktigar, ditt lilla äckel....

Herman Lindqvist - Totalt olämpligt att heta Estelle

Åsa Linderborg - Fram med kaffet, flicka!

Ma(rti)n In Black

Idag: lantarbetare, trädgårdsarbetare, djurskötare, pedagog, diskare, servitris, museiintendent, bibliotikarie... Mångsidigt att vara arbetslös! Fick komplimanger för min elegans i svart skjorta och svart förkläde! M.I.B.!

Släpp fångarne loss - det är vår! ♥

Jag såg en kråka nyss och det var våren som kom! ♥

Övergången mellan vinter och vår är grå, kall, blåsig, blöt och trist. Lite som livet. Men när våren kommer så kommer den!

Jag har varit glad och lycklig idag! Vårkänslor! Snödropparna glänste vita! Åsbohönsen fick springa fritt idag! Släpp fångarne loss - det är vår! ♥

Jag gick djurrundan med spralliga barn. Barn och djur är ett vinnande koncept. Och jag trivs bland barn och djur. "Är barn ett djur" frågar sig Philemon Arthur & The Dung efter sin Djurvisa. Phillesofi på högsta nivå. Och som ni ser på bilden får "grisborst" en ny innebörd!

På jobbet har vi två hönsgårdar. En med små ettriga åsbohöns. De är sociala sinsemellan, men överfaller andra raser som ger sig in på deras gård. Om en av deras systrar värpt och kommer tillbaka så dödar de henne. Men håller sig lugna om man sätter in en kanin. Funkar lite som en polis. På gården bredvid samsas raser från hela världen. Om en värpande syster kommer tillbaka dödar de inte henne fysiskt. Men mobbar ihjäl henne. Man får skrämmande människovibbar. Mest av vuxna människor.

Men nu är det Vår! Åtminstone har jag vårkänslor! ♥

Just do it!

Jag tycker att Victoria och Daniel är förebilder. Man ska ha rätt att skaffa barn även om man lever på socialbidrag.