Susanna Alakoski

Jag undrar oftast vad det är som driver människor. Engagerade människor. Egna erfarenheter? Ett stort hjärta? När det handlar om äkta empati kan man nästan ta på den med handen.

Jag var på en författarföreläsning (krånglar till det för att visa att jag var i Lund) med Susanna Alakoski härom tisdagen. Lunds stadsbibliotek. Det var fullsmockat och slut på stolar. Så jag fick knycka mig en skön fåtölj.

Vilka hade läst Svinalängorna? Jag räckte upp handen. Tillsammans med nästan alla. Jag har dock inte sett filmen. Det är mer ovanligt. Men jag fick faktiskt hem den från Lovefilm. Fast min DVD kunde inte läsa den. Men folk från hela världen hade sett Pernilla Augusts filmatisering och känt att "den handlar om mig". Dock var jag en av få som läst Håpas du trifs bra i fengelset. En bok som "fängslade" mig. Ett riktigt starkt personligt socialreportage. När jag just läst i Metro att 10.000 svenska barn har en eller flera föräldrar i fängelse och hörde Jan Björklund i valrörelsen populistiskt älta om "hårdare tag" skrev jag ett blogginlägg med rubriken Håpas du trifs bra i räjeringen.

Alakoski hade fyra ord:

* Narkotika. Det är solidaritet att säga nej. Ett nej innebär att fattiga bönder i Peru kan odla mat istället för knark. Att fattiga förortskids i GBG (Göteborg) inte knarkar ihjäl sig med GHB. Knark är en klassfråga. Även om Whitney knarkade ihjäl sig.

* Anhörig. Vad är en "anhörig"? Hur uppstår ett sådant "kontrakt"? Kan man välja?

* Diagnossamhälle. Vet ni om att arbetarklassens barn är överdiagnosticerade vad det gäller DAMP och ADHD? Vet ni att fullt "normala" (vem är det?) invandrarbarn blir klassade som "utvecklingsstörda"?

* Fattigdom. Vad gör fattigdom med människor? Alakoski hade räknat ut vilka städer i Sverige som skulle vara helt befolkade av fattiga barn enligt europeisk statistik. "Fattigdomen är en tickande social bomb."

Alakoski nämnde fyra grundläggande mänskliga känslor:

* Glädje

* Ilska

* Sorg

* Rädsla (en känsla barn känner väl till, men som alla vi vuxna ständigt bär på.)

Vad har drivit Susanna Alakoski? Skapat hennes perspektiv? Klass. Hon har vuxit upp i fattigdom. Kön. Hon har vuxit upp och plötsligt insett att hon är "flicka"/"kvinna". Etnicitet. Suomi Finland Perkele.

Jag fick sitta och bita mig i underläppen för att inte gråta. Jag är fruktansvärt "blödig" när det gäller barn som far illa. Alakoski skriver inte bara. Hon besöker också. Och förmedlar. Att barn är olika. T.ex. barn med förälder i fängelse. Menar att barn till missbrukare är experter på att läsa av andra. Skulle hon själv starta ett företag skulle hon enbart anställa såna barn. De vet hur man fångar folk. Jag har själv sett hur mycket små flickor har fått vara mammor åt sina mammor. Sånt som får hjärtat att blöda.

Nu gråter jag igen. När jag skriver detta. Men det är inget fel att gråta tycker jag. Jag håpas att min sorg och rädsla även omvandlas till ilska och glädje. Till förändring.