Hanna! Jag tänkte på dig ikväll när jag åkte hem. Fast det gör jag ju varje gång jag hoppar på Gamlegårdsbussen. Hoppas att du ska sitta där och vinka.
Nu får jag beskedet att du inte längre finns hos oss. En ung frisk tjej. Den starkaste, smartaste, roligaste och hjärtligaste jag har mött. Jag gråter och tänker på dig. En stjärna har slocknat på himlen.
När vi skulle hem från mötet förra onsdagen så kunde "Serviceresor" inte ta bägge våra kamrater i rullstol. Trots att plats fanns. Men du blixtrade till och fixade att de fick åka med båda två. Sådan var du. Själv var du alltid privattaxi när jag själv skulle ta mig hem. Hur ska vi nu göra med våra aktiviteter på Gamlegården? Där självfallet en ung sjubarnsmamma som du var "maffiaboss" och kunde ockupera caféet åt oss.
Du förde samman tre G: Gamlegården - Gävle - Gaza. Du hann aldrig till Sibbhult. Mina tankar går till din familj. Och till alla dina många många vänner. Till och med fler än din familj.
Finaste Hanna Awad! För exakt en vecka sen berättade jag för dig att tårarna började rinna på Rosanna Dinamarca när du stod och pläderade för henne på kongressen. Idag är det många tårar som rinner. Jag förknippar dig ändå med alla gånger du fått mig att skratta. Tack för allt och vila i frid. ♥
PS! Hanna! Jag är inte så bra på Usher, Medina och sån musik. Jag länkar istället till låten du länkade till på Facebook igår morse. Med din hälsning:
True solidaritet
Sann solidaritet
Let's get together and feel all right
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar