Det jobbiga med tjejkompisar är att de påtalar om andra tjejer är intresserade av en. Sånt märker jag inte alls själv. Inbillar mig att jag inte är en sån som intresserar. Så missar man alla signaler. Sen vet jag inte hur man gör. Trots att jag snart är 40. Ska man bjuda ut? Hur får man råd med det? När man inte ens har råd med pålägg på mackan och mjölk till kaffet? När man själv blir upphånglad är det enkelt. Tung-tango. Händerna under behån. Men sen?
Kanske är det därför jag är feminist? För att jag själv föredrar att bli upphånglad? Åtminstone borde det spela in!
2 kommentarer:
Det är alltid enklast om den andra tar initiativet.
Helt klart! ;-)
Skicka en kommentar