Vi lever i en uppochnervänd värld där det är terrorism att försvara sig mot beväpnade sjörövare. Och jag lyssnar på Mayhem mitt på ljusan dag. Får ge mig ut i solen. Ska skriva ut min Sweden Rock-biljett på biblan. Därför måste jag återlämna en rejäl hög serier så lånekortet inte spärras...
Jag har inte hunnit läsa alla seriealbumen, denna högsta av alla litterära former. Men de jag läst har varit helt fantastiska!
David Liljemark - "Maxine"
Om man läser ett seriealbum där precis samtliga är ytterst stereotypa personligheter. Inga nyanser alls utan exakt samma beteendemönster i alla situationer. Borde man inte kasta bort eländet innan man kommit till hälften? Icke! Inte om det handlar om en särskola med autistiska barn! Det går minst sagt snabbt att lära känna de olika personerna. Även "elakingarna" som lurar den ena killen att röka (en "magisk flöjt som gör att man kan hitta skatter") och dricka (en flarra vin till barnens skolfest = "HårdRRRock!", det uträknade kaoset uppstår såklart) är stiliserade med stora vassa hakor. Allt förändras när den nya flickan i klassen, Maxine, börjar. Alla blir helt förälskade och betagna! Inte bara de båda killarna som bara tänker på att kramas! Maxine ÄR en riktig skönhet! Långt ljust, lockigt hår, ytterst stora och välformade bröst för sin ålder... som en modell från 1950-talet! Hennes mun är alltid öppen. Men hon säger aldrig något i hela albumet trots att centrum aldrig flyttas från henne. Hon sitter i sin rullstol och sover exakt hela tiden. En bokstavlig Törnrosa! Detta är så charmiga, roliga och rörande socialrealistiska (dock inte utan "overkliga" inslag) äventyrsberättelser att hjärtat stannar på särskolan Den Lila Pandan i evig tid! Bamses redaktör Jan Magnusson har skrivit ett långt förord.
Anneli Furmark - "Labyrinterna" + "Jamen förlåt då"
Anneli Furmark flyttar oss till övre Norrland. Visar hur människor blir präglade av sin omgivning. Både den sociala och den geografiska. I Labyrinterna möter vi författaren som tonårig tjej i 1970-talets Luleå. Hennes värld kretsar självfallet kring kärlek och vänner. Och politiska vänsterstrider. Här gäller det verkligen att tillhöra rätt kommunistparti! Flickor citerar Ulf Lundell och Ola Magnell. Den problematiska (och kanske "riktiga") arbetarklassen är raggarna med stjärnbanersmönstrade kragar och en burk Key Beer i näven: "Du -varför är du egentligen kommunist? Du skulle ju kunna vara schnygg."
Jamen förlåt då är vackert målande. Mer eftertänksam. Identitet. Bakgrund. Relationer. Kärlek - hetero- som homosexuell. Bara en serietitel som "torka mina tårar på din klänning" säger mycket.
Joakim Lindengren - "För en handfull folkvett"
Detta är bokstavligen en stor och tung seriebok på närmre 200 sidor. Bestående av de 16 första Kapten Stofil-serierna från serietidningen med samma namn (den sista serietidningen jag prenumerarade på, med nästa nummer går den smärtsamt nog i graven). Förutom serierna är det snygga färgteckningar och stofila "annonser". Tecknarstilen är olika i de olika serierna: allt från Tintin till film noir. Även berättelseformen är olika. En stor behållning är Lindengrens långa förord där han diskuterar "stölderna" och anspelningarna inom sitt serieskapande. Han visar obarmhärtigt att även Bamse "stal". Själv älskar jag anspelningar och kör gärna med sådant själv. Naturligtvis inte lika genialiskt som Lindengren gör det i både ord och bild. Det störiga är så klart att man inte fattar hälften. Å andra sidan råkar man då och då ut för "aha-upplevelser" knutna till Kapten Stofil. Om det så är serier jag läste för över tio år sen. Självfallet kände jag igen anspelningen på Black Sabbaths "Sabotage"-album. Där Lindengren felaktig menar att det är Geezer Butlers rutiga kalasbyxor. Självfallet är det Bill Wards! I förordet citeras Spinal Tap. Och detta är en anspelning jag skäms för:
The sugar plums are rancid
The stockings are in flame
There´s someone up the chimney
And Satan is his name
Kreator avslutar sin episkt underbara "The Ancient Plague" med: "AND SATAN IS HIS NAME!!!" Detta har jag i åratal tyckt varit cool som fan och haft som footer eller status på nätet. Jag har alltså verkligen gått i Spinal Tap-fällan! Jag skäms och erkänner!
Shame on you
You've stolen the day
Snatched it away
But I saw the sky
And I never want to die
Now you know the reason why
Oh shame on the night
(RJD)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar