Göteborg dag 4: Metaltown lördag

Avvinkning, Witchery och Sodom
Lördag. Lolla och Robban for hem till Skåne och jag följde med och vinkade av på centralen (och fick första festivalkramarna). Jag fick även Lollas 3-dagarskort för spårvagnarna så jag kunde åka fritt ett dygn. Robban gav sitt till en lodis på centralen.

Jag åkte tillbaks till lägenheten och softade en stund innan det bar av till Metaltown.

Först såg jag, eller lyssnade snarare, på Witchery från "grushögen". Ganska jaha-mässig svensk black metal med vissa guldkorn. Det kanske skulle vara mer spännande framme vid scenen? Betvivlar det dock. Att man slänger ihop en "supergrupp" av svenska svartmetalleliten innebär inte med nödvändighet att det blir helt fantastiskt. Tror nästan de är bättre på skiva. Då slipper man dessutom det töntiga mellansnacket.

Klart bäst var Sodom kl. 15.30! Jag hittade en gräsmatta under bron hundra meter från stora scenen. Här hörde man bra och såg dessutom utmärkt på storbildsskärmen. De gjorde en rivstart med "The saw is the law". Tuffast var självfallet när de körde mina önskelåtar bland de riktigt gamla. "Outbreak of evil" var väntad, men gladast blev jag för "Blasphemer" (skulle kunna ta texten bokstavligt och masturbera mig till döds)! "City of God" spelades från senaste skivan. Annars var det mycket "Agent Orange". Jag hade flytt från prinsessbröllopet på TV, nu sa Tom Angelripper helt plötsligt "God bless Victoria!". Vafalls? Lustigt nog följdes det av att de körde "Remember the fallen". Man tänker ju på "våra pojkar" som stupat i Afganistan och hur den kärlekskranka kronprinsessan glorifierar de svenska ockupationssoldaterna där. Numera rekryterade genom perversa kampanjer i tunnelbanan. Men Angelripper dedicerade den till Mr. Bush.... Sodom var absolut tuffast på Metaltown och det är ytterst trist att de bara fick 45 minuters speltid!

Mingel och Amon Amarth
Efteråt tänkte jag hälsa på Kristianstadspojkarna. Det hade börjat regna och folk köpte plastponchos och slängde på sig. De såg ut som kroppskondomer och var otroligt metal (fniss). Jag mötte Björn och Sini som var på väg till Finntroll efter att ha kommit från hotellet. Anton och Eddie var också på området så jag var helt ensam... Vid entrén hörde jag ett: "Martin!". Det var vackra Johanna, en Karlshamnstjej bosatt i Borås som jag gjort SRF, Tivolirock och ett par hemmafester med. Var ett trevligt återseende efter ett par år. Jag satt mig hos henne och hennes pojkvän en stund och blev bjuden på en öl. En öl som jag segade länge på. Jag tog med den till samma ställe jag såg Sodom på och avnjöt Amon Amarth. Det var en perfekt konsert att sitta i gräset och dricka öl till. "Guardian of the Femkommatvåa", hehe. Lars-Göran Petrov gästade spelningen vilket var lite coolt.

Uncle Stroganoff, Hatebreed och In Flames
Nu var jag hungrig så jag var helt yr i skallen. Tog mig hem och smällde ihop lite mat. Det blev korv stroganoff på falukorv och Uncle Bens Spicy Chili. Ris till det. Man tager vad man haver! Och det var jävligt gott! Och mättande! Avnjöts till ett avsnitt "Simpsons" på TV.

Jag vilade lite middag på maten och drack en kanna kaffe. Tog en återställare Sodom på Spotify. Funderade på att se avslutningen med In Flames enbart för att studera infödingarnas beteenden. Antropologi på hög nivå! Då hade regnet upphört. Jag mötte Johanna igen på bron och knyckte en avskedskram. Innan In Flames gick på lyssnade jag lite på Hatebreed på lilla scenen. Helt OK. Nån låt vill säga. Sen blev det bara jävligt tjatigt. Jag hoppade lite mellan In Flames och Hatebreed. Den sista timmen såg jag enbart In Flames. Självfallet från samma gräsmatta jag såg de andra banden. Nu var det desto mer folk. I alla åldrar. Det märks att de lyckats bli profeter i sin egen stad. Det är inget band jag lyckats förstå och jag kan inte namnge nån låt. Men musiken passade utmärkt till scenshowen med sina strålkastare, smällare, eldshow och fyrverkerier. Det blev verkligt fyrverkeri från scenen i slutet och det kändes ytterst passande att ha just hemmasönerna In Flames som avslutare på Metaltown!

När jag gick hem över bron kändes det vemodigt. Ännu en festival var över. Men avslutningen kändes som sagt värdig!


Oh they say that it's over
And it just had to be
(RJD)