Jag krisar just nu. Står vid ett vägskäl och vet inte vart jag ska gå. Helt plötsligt har jag gått vilse i skogen. Det känns jobbigt.
Såklart. Men framförallt känns det gött. Många fler möjligheter öppnar sig. Stigarna att gå blir bara fler. Skygglapparna är bortkastade och periferiseendet har fått nya dimensioner. Fåren kan fortsätta att stånga pannan i elstängslet. Så kommer de ändå att hålla på tills de blir slaktade.
Förr eller senare tvingas jag att ta ställning. Då kan jag åtminstone göra det med reservation och förbehåll. Alla visa män kommer att gnälla hur jag än gör. Men de kan suga min långeman.
Amen, honey!
Osalig odlar jag min ädla tro
Den är en otro, var så säker
(Dan Berglund - Jag reglar dörrn för varje missionär)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar