Verkliga vardagshjältar och en "skubbande" vänster

Det var roligt och värmande. I en trist och kall tid. Att närvara på Påskuppropet igår. Jag ska dock medge att jag och Lolla missade själva blomstertåget. Vi samlades i kyrkan först, men då inte mycket hände gick vi direkt till Lilla Torg. Och väntade. Och väntade. Till slut gick vi och letade efter tåget. Förgäves. Väl tillbaka på torget så var plötsligt folket där och talen i full gång. En pinsam fadäs....

Men det var roligt och värmande. Att se olika kyrkliga riktningar och gamla och barn tillsammans. Diakoner och anhöriga. Vanliga människor som bryr sig. Våra verkliga vardagliga hjältar!

Att de borgerliga partierna uteblev säger jag inget om. Det är ju de som ligger bakom de inhumana utförsäkringarna. Men var befann sig vänstern? Jag kände inte igen en enda. Vare sig sosse, vänsterpartist eller kommunist....

Det var långhelg. Det var väder som lämpar sig väl för trädgårdsgrillen. Jag begär knappast att alla alltid ska vara med överallt. Jag "skubbar" själv från första maj även i år för vår traditionella rock-weekend vid Luhrsjöns camping. Men Kristianstads samlade vänster verkade inte närvarande överhuvudtaget....

Kristianstad är politiskt en ytterst kall och trist stad. Ett mörkblått styre med ett dominerande moderatparti som uppdagats med att mobba sina egna romska partikamrater. Två främlingsfientliga partier finns representerade i fullmäktige. På marginaliserade Vänsterpartiets bekostnad. Det är t.o.m. så att Sverigedemokraterna flyttat sitt nationella högkvarter till Kristianstad. Svenska Motståndsrörelsen går med fanor och säljer sina nazistiska tidningar på Lilla Torg....

Kristianstad har inte råd med en "skubbande" vänster. Kyrkan tog hand om denna manifestation för våra sämst ställda. Nästa gång kan det bli betydligt mörkare krafter. De där som alltid frågar "varför vi inte tar hand om `våra egna´ utsatta först"....