Det är trevligt med arbetarhistoriska seminarier i ABF:s regi! I synnerhet som föredragshållaren bjuder på Staropramen på O´Learys efteråt!
Tyvärr för denna typen av högintressanta seminarier en krympande tillvaro. Trots att det är i storstäder. Trots att det drivs av eldsjälar. Trots att det är ett försök till korsbefruktning av den akademiska forskarvärlden och arbetarrörelsen. Därför var det trist att deltagarnivån var så låg när min gode vän, historikern Lars Hansson, höll en föreläsning om den amerikanska bilindustrins verksamhet i Sverige under mellankrigstiden.
Ett bortglömt kapitel. Under halva mitt liv har jag varit Volvo-anställd. Med en "lojalistisk ideologi" som jag inte ens kan beskriva. "The Spirit of Volvo". I Olofström började Bibeln med: "I begynnelsen var Jacob". Men så vart det knappast. I Sverige blev inte Volvo (eller SAAB) en "folkbil" förrän på 50-talet. Sen fick de inga nya modeller förrän på 80-talet. Amazoner är samlarobjekt hos landsbygdsraggare. Våra riktiga antikvarier. Men som inte räknas i den "fina" akademiska skittorra världen. Det kändes förlösande när Lars berättade att föredragen om amerikansk bilindustri i hans hemvist Växjö blev uppskattat av de lokala raggarna som kom med detaljerad sakkunskap om bortglömd bilproduktion!
Vi var smygmässigt lystna på att den folkhemska präktiga drömmen skulle slås i kras. Och amerikaner i Sverige på 60-talet var ytterst kritiska till den svenska arbetsmarknaden. I synnerhet inom bilindustrin där de finska arbetarna ansågs bli behandlade sämre än de svarta i USA (medborgarrörelsernas 60-tal!).
Föredraget var intressant på tusen nivåer. Kanske lite väl många på en gång. Och där känner man igen sig. Som jag sa till Lars på vägen till Malmö central efteråt: "Det är ju det där med `kill your darlings´! Och det är outhärdligt! `Skalar jag bort detta är det helt förstört!´" Perspektiven under föreläsningen var verkligen många: ekonomi, teknologi, synen på USA ("Den Nya Världen") i Sverige ("Den Gamla Världen") inom den liberala/värdekonservativa borgerligheten och den socialistiska/värdekonservativa arbetarrörelsen (splittrad mellan socialdemokratisk och kommunistisk).... Synen på fordismen/taylorismen/löpande bandet/ackord/timlön... För att gå vidare på bilars symbolvärde; klass; genus; individualitet och annat som plägar tvärvetenskaplighet...
Fördelen med det låga deltagarantalet var diskussionerna efteråt då vi alla kunde komma till tals. Jag hade erfarenhet från Olofström. En annan från Uddevalla. Diskussionerna efteråt gjorde att vi nästan missade sista tåget (eller åtminstone ölen innan). En sak vi alla glömde diskutera var: "Var är brudarna"? För det fanns inte en enda kvinna på seminariet! Har det med bilar att göra? Eller med Arbetarrörelsens/Akademikernas organisatoriska traditioner? Jag personligen kände mig medelålders bland unga män med skägg (när jag var beredd på PRO)! Lars idé på O´Learys efteråt om mer lättsamma "seminarier" i pubmiljö skulle nog inte vara fel. Det lockar fler och får folk mer snacksamma. "Traditionella" diskussionsformer hör nog hemma i museiala glasmontrar. Vilket diskuterades redan för 100 år sen. Say no more.... Men arbetarhistorisk forsking och "gräv där du står" är fortfarande högaktuellt. Eller som jag vill ändra devisen till: "Gräv där ditt hjärta är"!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar