Nattvarden ovan tog vi hos Robban. Sannolikt den godaste hostia jag tagit. Kyrkans oblat var enbart torr och fastnade i gommen. På så sätt skiljer sig den katolska och den luthersk-evangeliska kyrkan inte sig åt. Annars måste jag bekänna att katolska mässor är vackrare och stämningsfullare. Trots att man måste stå upp halva tiden. Även i år satt vi långt bak och hade kören alldeles bakom oss. Den var mäktig när den under evangeliet dundrade: Korsfäst honom! Korsfäst honom! Men bäst var den under den vackra mässången när jag köade för att kyssa spikhålet på Kristi fossing.
Vin fick vi inget så det fick räcka med att provsmaka Vår Frälsares kött. Men jag har något att bekänna: Jag tittade på en massa vackra flickor under mässan och kände begär. Bröt mot det sjätte budet, Den Heliga Familjen och äktenskapets sakrament i mina tankar och mitt sinne. Förlåt mig, Fader! Ge mig syndernas förlåtelse! Kvickt som en kokt sparris!
Robban stack när det började köas för att kyssa Vår Frälsare på Korset. Och jag gick själv med honom ut en stund för att låta kön kortas av. Solen sken härligt. Robban stack till en uteservering och tog en snordyr fika. Där han berättade att även en hel del kyrkosmitare satt och syndade med kaffe, tobak och sötsaker. Det var inte utan att man kom att tänka på Dan Berglund:
Vad rör mig fruktans kalla katedral
Där Richelieuer trängs i predikstolen
Jag vistas hellre i den varma solen
Om ock det anses för ett kätterst val
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar