Ofta läser man saker som man själv tänkt. Plus ett steg till, dessutom konkret formulerat. Sånt är tacksamt. Här citerar jag Daniel Larsson i "Adalante! Framåt! En tidning om demokrati i Venezuela av deltagarna på Förändra världen-kursen 06/07 vid Kvarnby Folkhögskola":
"Demokrati finns i flera olika former, och ingen enkel mall kan användas för att bestämma om ett samhälle är demokratiskt eller inte. Den form av demokrati som är vanligast i Europa är den representativa demokratin... Den representativa demokratin har många fördelar, men den har också sina nackdelar. Ett problem är att makten ofta flyttas långt från folket. I den svenska grundlagen står det att all makt utgår från folket. I verkligheten gäller det bara en gång var fjärde år, på valdagen.
Tiden mellan valen överlåts beslutsfattandet åt en liten skara politiker, som fattar beslut utan att medborgarna har någon verklig insyn i beslutsprocessen. Ett annat problem är fördelningen av parlamentsplatser efter valresultat. Mycket makt förskjuts till små vågmästarpartier vilket gör politiken till en skev bild av folkviljan. Ett stort problem är också att folkopinionen och den politiska elitens åsikter ofta skiljer sig åt. Genom sina fyraåriga mandat behöver valda politiker i Sverige inte ta hänsyn till folkviljan annat än i valtider och de kan tiga ihjäl opinion de inte gillar.
Den representativa demokratin går allt som oftast hand i hand med ett ekonomiskt system som ger ett fåtal personer stor makt genom ägande av exempelvis aktier eller naturtillgångar. Denna form av makt genom ägande kan ofta begränsa demokratin, eftersom den kan slå mot den politiska jämlikheten.
I
Demokratin och dess antagonister, något av ett standardverk inom demokratiteorin, skissar Robert A. Dahl på hur ett mer demokratiskt samhälle skulle se ut.
Några av de saker som lyfts fram är:
1. Så långt det alls är möjligt bör medborgarna i ett mer demokratiskt land ha de politiska resurser som krävs för att delta i det politiska livet på i stort sett jämställd fot.
2. Ett mer demokratiskt land måste medvetet reglera sina sociala, ekonomiska och politiska strukturer i syfte att uppnå politisk jämställdhet.
3. I ett mer demokratiskt land skulle den ekonomiska ordningen betraktas som ett medel inte bara för produktion och distribution av varor och tjänster utan för en vidare uppsättning av värden, däribland de demokratiska värdena."
Pang på rödbetan! Där satt den! Kriga för detta, George W!
Och visst passar det som handen i handsken in på debatten om Arenan i Kristianstad?
Jag har aldrig varit i Venezuela. Jag kan inte påstå att jag är någon kännare alls av landet. Men man har ju intuitioner och reaktioner. I Sverige blir vi allt mer segregerade. Enligt de senaste opinionsmätningarna får Sverigedemokraterna fler röster än Kristdemokraterna (i praktiken är de dock samma parti med SD:s rasism som enda skillnad). Dessa håller sig mellan 5 0ch 6%, liksom Centern, Folkpartiet och Vänsterpartiet. I Venezuela satsar regeringen på att lyfta fram ursprungsbefolkningen, kvinnorna och arbetarna. Man satsar på analfabeteringskampanjer och även hög utbildning för de fattigaste för att få in dessa i det politiska livet och en värdig tillvaro. Arbetsmarknadsmässigt läggs tonvikt på att få bort den "informella sektorn". Oppositionen är rädd för den "omvända rasism" det innebär att få in rödskinn i politiken. Eller kvinnor som i en traditionell macho-kultur engagerar sig och tar sig ton. Eller arbetare som tar över fabriker. Eller rättslös slavarbetskraft utan rättigheter som organiserar kooperativ och åtminstone uppnår minimilön som ett steg på vägen. Mer och mer satsas på gräsrötterna. Vilket underminerar president Hugo Chavez möjligheter att bli en maktfullkomlig Kim Jong Il. Snarast får han den hjältestatus Olof Palme fick först efter sin död. Personligen föredrar jag att makthavare har ett grillspett i röven så länge de har makten och ogillar starkt kopplingen person - ideologi. Men människor är som de är. Särskilt i trängda situationer. Per-Albin är fortfarande legendarisk som "landsfader" under WWII.
Vad är "den informella sektorn"? Jag får skräckinjagande vibbar av ordet. Under min uppväxt har jag varit förskonad från fenomenet. Idag står jag kanske på gränsen till det. Det Totala Utanförskapet. Rättslöshet. Sverige går i Venezuelas motsatta väg med ökade klassklyftor, utförsäljningar och en nedrustad social sektor och försämrad utbildning. Den Informella Sektorn är livsfarlig. Läs Jack Londons "Järnhälen". I Tyskland rekryterades de av nazisterna till SA. I Venezuela skapar de förhoppningsvis någon slags socialism (syndikalistisk, kommunistisk eller socialdemokratisk kvittar mig lika). I Sverige kommer de först och främst att krossa fackföreningstanken och stärka de ekonomiskt starka. Det började med Nisse från Manpower.
Tänk på det!
