Det här vädret är fan värre än aprilvädret. Antingen är det gassande soligt eller pissregnar, bara sekunder skiljer. Tänkte att jag skulle ut och springa lite på fältet, men närå, så fort man är på väg för det öppnar himlen sig...
Mötet på Arbetsförnedringen kändes meningslöst. Men lite kul ändå. Nu tänkte man att man hade viktigare saker för sig, nämligen ett jobb att sköta. Och att detta växer både på bredden och längden: fler och fler elever, även på vårterminen. Eleverna har dykt upp nu och man kan höra "Tjena Martin" i korridorerna från såna man stiftat bekanskap med förra terminen. Nu gäller det att man själv börjar lära sig en massa namn och ansikten...
Vi blev bjudna på riktigt smaskig äppelkaka i fikarummet idag med den krämigaste vaniljsås jag smakat. Mumma för Martin! Precis vad jag längtat efter sen den torra äppelpajen i Ystad!
Min rumskompis på jobbet frågade om det var OK att läsa min blogg. (Cyberrymden är stor men Framtidsgymnasiet litet, haha.) Jag svarade att det det fick hon självfallet. Och att blogga för mig är som en blandning av terapi och exhibitionism. Jag lämnar ut det allra mesta i mina hjärnvindlingar. Fast inte om elever, även om det skulle hålla sig på rätt sida tystnadsplikten. Eller om mina chefer, muahahahaha! Bortsett från major Björklund då förstås. Han ska inte komma undan med sin ludermässiga skolpolitik! ;-D
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar