Var och hälsade på morsan igår. Röda kräftor i lördags var inte dumt alls. Kunde smaka lite mer bara, att göra ett eget lag även på köpekräftor tror jag kan vara en väldigt god idé. Men höjdaren var den halvtama räven som kommer till morsans trädgård varje kväll. Där lägger den sig på den lilla gräsmatan och väntar på att få maten serverad. Jag tyckte att det var en skithäftig och imponerande syn. Den vågar nästan gå fram och äta direkt ur handen på mor min. Men det verkar rädd för mig och andra främmande, och viftar med öronen och pejlar in minsta ljud. Den har häckat där länge och brorsan fotade den i somras. Har frågat om bilder men de har inte hamnat på datorn än. Den är skitfin med röd fin päls och inte ett dugg skabbig.
Och de äckliga engelsmännen sätter en "sport" i att jaga dem i sina skitfåniga utstyrslar. Det tjatas om att bojkotta Spanien för tjurfäktningens skull, men rävjakten då? Argumentet för tjurfäktning är att bevara den svarta tjurrasen som avlas fram just för "fäktning". Jag kollade på tjurfäktning i Marbella för elva år sen och tyckte mest att det var långtråkigt. En rituell slakt där utgången var given. Matadorerna larvade omkring i sina fjolliga trikåer och var ju otroligt macho. När tjuren riskerade att få övertaget kom två banderiljärer och lockade bort den samtidigt som de själva gömde sig bakom väggar. Fattar inte hur spanjackerna pallar kolla på sånt år efter år.
Och engelsmännens grävlingsjakt sen! De lockar ner en hund i ett grävlingsgryt, sen står de med en pistol och gör processen kort när grävlis knabbar ut. Säga vad man vill om engelsmän, men de är definitivt mer skabbiga än rävar. Storviltsjakten på afrikanska djur och infödingar har inte varit mer hedrande. Cruel Britannia.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar