Var e vargen?

Av en ren slump har jag ramlat på två artiklar om den svenska vargen de senaste dagarna. Den första var en insändare i Sverigedemokraternas nätblaska SD-Kuriren. Här stod att läsa att vargen inte alls var hotad i Sverige utan tvärtom finns i "ändlösa flockar". Samma stam översvämmar Ryssland som tvingas lösa detta invandrarproblem medelst gift. Läsare har velat stoppa insändaren eftersom de tycker att den kan ta bort SD:s trovärdighet. Dock är det ju enbart en insändare i en tidning som har en ännu mer pajasaktig framtoning i andra frågor.

http://www.sdkuriren.se/blog/index.php/insandare/2008/07/22/vargen_ej_utrotningshotad

I Kommunistiska Partiets tidning Proletären (nr 50, 13-19 dec 2007) finns en helsida av Rune Landestrand om fårbonden Astrid Andersson i Åsmule vid kanten av Kroppefjäll i Dalsland. Hon vill skjuta av fårrivande vargar eftersom vargstängslet inte funkar. Men naturligtvis: "...konner myndigheterna att krångla på alla sätt för att försöka sätta dit oss". På frågan om hur hon trott vargen kommit dit svarar hon: "Jag tror att den är inplanterad. De första vargarna gick efter traktorerna vilket tyder på att de utmatats från traktorer i någon djurpark." (En typisk "klintbergare" som dessutom blivit behandlad i någon av böckerna.) Men det som tar priset och verkligen höjer den redan hundraprocentiga Grönköping-känslan är detta: "Jag är bekymrad för mina båda flickor, 14 och 19 år, som har lång väg till skolbilen. Och i höst är 14-åringen ensam. Man vet inte vad som händer när viltet är slut." Ja, hujedamej! Tänk om jäntan dessutom har en mormor i skogen (åldringsvården i glesbygden är säkert minimal) som hon tvingas gå genom skogen till för att ge henne en korg med bröd och vin... (Till skillnad från den maniska paniken och skräcken för pedofiler och Engla-makare som skulle komma kan man inte låta bli att skratta åt denna typ av vargslaktspropaganda.)

"Storstadens rovdjursromantiker" och "vänsterhumanister" ska väl gälla för "klassfienden" till dessa stackars småfarmare på landsbygden. (Vad har hänt med industriarbetarromantiken från storstäderna? Maoistiska småborgerliga tendenser?) Appropå åldringar och vin läste jag på text-TV igår att risken för alkoholism inom åldringsvården ökat markant på senare tid. Fler i personalen har serverat de inlagda vin. Trots folkhäsoaspekterna ser jag inte enbart något ont i detta. Själv vill jag nog kunna unna mig att bli lite snurrig av vin då och då där man ligger på Dödens väntrum och inväntar sin sista bakfyllebefriade vila. Läsande pajastidningar från både höger- och vänsterkanterna. Men så är jag väl en rödvinsvänsterakademiker som blev avundsjuk på syrran när hon i veckan berättade att hon sett ett lodjur när hon var ute och körde hemmavid...