Det är alltid spännande att se hurdan hytt man får. Vi ville gärna ha en med fönster. Det är onekligen en viss känsla att sitta och smutta på en whisky och beskåda skärgården när man lägger ut. Jag hade ansvar för hyttbeställningen och snabbchattade med Silja Line. Frågade om man kunde få med garanterat fönster. Jodå, om man tog Premium. Vilket jag gjorde direkt. Utan att fråga om andra detaljer...
Återigen hade vi en hytt på nionde våningen. Träning och mjölksyra med andra ord. Fast sånt är inte hela världen. Tappade hakan gjorde vi först när vi öppnade dörren och det första vi såg var en dubbelsäng! Två straighta killar hade bokat en jävla bröllopssvit! Stäng dörren, fort som faaan!!!
Chocken byttes dock snabbt mot ett asgarv som inte slutat än. Saken är den att när vi satt med Marie på O´Learys ett par timmar tidigare var temat hur pass homoerotisk hela hårdrockskulturen i själva verket är. En massa långhåriga killar trängs i små tält och dyrkar macho-hjältar som Manowar. Läder, nitar och Halford. Trots att hårdrockarna historiskt är sjukligt homofoba och snackar om "synthbögar". Så vad säger man om denna "fadäs"? Up the Irony! \m/
En liter whisky och ett flak estnisk öl i tax-freebutiken. Tradition. Men vi satt inte bara i hytten utan passade på att utforska båten. Vi fastnade i en riktigt mysig pianobar. Andreas bjöd på en rom & cola och vi softade i soffan och lyssnade på en pianist som framförde soft-jazziga Elvis-tolkningar. Lugnet före stormen i väntan på Napalm Death!
Jag har aldrig sett Napalm Death tidigare. Men satan i gatan vilket liveband! Jag fick starka Dead Kennedys-vibbar samtidigt som det fanns det härligt doomiga. Ljudet var det dock inte mycket ställt med då vi kunde snacka med varandra under konserten. Inte moshen heller då jag själv stod bekvämt därframme och det var enkelt att knuffa väck de som knuffade på en. Annars är jag långt ifrån en mosh-pitt.
Under Raised Fist en halvtimme senare var det betydligt starkare ljud. Och sannolikt mer publikröj. Bra lät det utan tvekan där jag pustade ut på "balkongen" framför scenen. Där jag träffade David som bjöd på en öl och snackade gamla Graspop-minnen. Andreas kom upp efter konserten och det bara skrek "helnöjd" om honom v.d.g. Raised Fist-moshandet. Jag bjöd honom på en öl och vi snackade skit medan B-bandet Bullet spelade.
Dagen efter hann vi med både mat, bastu och pool. Paradise Lost var det stora musikaliska. Ett band man sett en hel del gånger nu men som alltid bjuder på högkvalitativ musik. När vi närmade oss land softade vi en sista gång i vår "bröllopssäng". Varpå porten öppnades och en liten finsk städerska ilsket fräste ur sig en salva svordomar (jag uppfattade trots min obefintliga finska att vi var "idioter").
Sen blev det avgång vilket alltid är lika trist. Ett dygn går för snabbt för en som är van vid en vecka på festival. Men det går fler tåg. Och båtar. Nu blev det nattåg till Kristianstad och taxi hem till Näsby. Man har knappt hunnit hämta sig än. Men minnena piggar upp! \m/
AC! Nästa gång tar vi nog inte Premium! Trots att det var den absolut skönaste hyttsäng man haft får det räcka med en "smekmånad"! DC!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar