Den 1 november i år är det 100 år sedan historiens första flygbombning. Denna skedde i Libyen under kriget mellan Italien och Turkiet (Osmanska riket). Italienarna bombade. Idag råder mysigare tongångar. Berlusconi och Khadaffi kindpussas hellre än grälar. Berlusconi riktar ett hjärtligt: "Hur är läget?" till Khadaffi medan denne massakrerar sitt eget folk med stridsflyg och helikoptrar.
Åsa Petersen skriver i Aftonbladet: Handelsminister Ewa Björling åkte på säljresa till Libyen, avslöjade SVT för ett år sedan. Rymdbolaget, som till hundra procent ägs av svenska staten, ville sälja sitt system för flygburen övervakning till de libyska myndigheterna.
– Vi kan hjälpa er att hålla efter flyktingsituationen utmed gränserna och ute på Medelhavet, sa Rymdbolagets Björn Ohlson under ett möte med Libyens handelsminister.
Min allra första politiska hjälte hette Moammar Khadaffi. Detta var i samband med att Reagan kallade honom "en galen hund", byggde upp sin hetspropaganda och slutligen terrorbombade Tripoli. Moammar kom undan i sitt palats men ett av hans barn mördades. Krigshetsande filmer som Iron Eagle producerades med soundtrack av alla mina gamla hårdrockhjältar, vilket fick mig att skämmas. Året var 1986. Samma år som Olof Palme mördades.
Jag var 13-14 år och att kalla mig "politiskt omedveten" är en underdrift. Jag var bara instinktivt pissed off på USA:s storebrorsfasoner. Och den galna fradgan såg jag snarast i käften på rynkgubben i Vita Huset. Jag har (tyvärr) aldrig läst "Moammars lilla gröna" och jag skulle säkerligen aldrig känna mig bekväm med Libyens "revolution" och "muslimska socialism". Jag är alldeles för antiauktoritär och vill hålla religionen så långt ifrån politiken som det bara är möjligt.
Så jag tycker inte att jag har något att skämmas över. Jo förresten, det har jag. Vår svenska regering. Som kanske inte kindpussar Khadaffi och frågar hur läget är. Vilket enbart är formella gester och lättförlåtligt. Mer svårförlåtligt är att vägra ta avstånd från en diktator när denne utför ett folkmord på sin egen befolkning.
Det blir inte bättre av att denna svenska undfallenhet direkt kan kopplas till affärer i olja, vapen och övervakningssystem. Med en verklighetsfrämmande tyrann som mest påminner om en galen Shakespeare-kung. Och en önskan att stoppa flyktingströmmar till oss i trygga väst. Som var de första som flygbombade Libyen. Krevaderna går aldrig ur.
Carl Bildt, du får mig att skämmas
Det borde inte vara svårt för omvärlden att säga ifrån
Högern är de stora Gadaffi-kramarna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar