Fredagen i helgen som var, var, och kommer sannolikt att bli, årets mest spännande kväll! Linn hade lovat mig en överraskning sen ett par veckor och jag kunde ju inte tacka nej! -"Det ingår vissa kostnader!" (menade hon). "OK! Lite öl och käk och en myskväll!" (tänkte jag...)
Så snackades vi vid via telefon innan helgen. -"Utgång!"(säga) -"Aha!(tänka) -"Det ingår vinylbar!(säga)" -"Aha! KB i Malmö!(tänka) -"Inte för rockig klädsel!"(säga) -"Hmm..."(tänka) -"Bokstavligen impa på brudarna!"(säga) -"INTE KARAOKE VÄL??!!!!"(SKRIIIIKA) -"Kanske! Men inte nödvändigt!(säga) "Pust!"(pusta)
Jag åkte till Lund och Linn direkt efter jobbet. Hann köpa ett gäng öl med mig på bolaget. Blev emottagen av Linns underbara korvgryta som man kan äta ihjäl sig på bara för att den är så god. Vi hann äta i lugn och ro och njuta av maten. Men inte börja förfesta. För vi skulle på tåget. Som inte, mot min fulla förmodan, bar mot Malmö...
Vi tog vars två öl med oss som färdfestkost. Vart vi skulle visste jag inte alls. Men fick snart veta att slutdestinationen var Helsingborg. Rentav The Tivoli vid Knutpunkten. Nära och bra! Och bådade för något påkostat! Något påkostat som jag inte alls kände till...!
Jag förökte undvika att kolla på konsertaffischer på väggarna. Och lyckades. Först gick vi in i Vinylbaren där Linn frågade i baren när de gick på därinne. Jag lyckades snappa upp att "Maja" (uttalat på skånska) började. De andra (som Linn var intresserad av) skulle gå på senare. Men jag hörde inte vad som sades där...
Min enda ledtråd från Linn var "songwriter".... Jag försökte läsa av besökarna i Vinylbaren. Inga rockare. Välklädda utan att vara stroppiga. Mest medelålders publik, men även en del yngre som gav ett enkelt propert "alternativt" intryck... Vinylbaren var som (trist nog) överallt annars en sportbar. Men det var spännade att se från andra halvlek i handbolls-VM mellan Sverige och Frankrike (semifinal; ändå visste vi inte om det var i hennes Lund eller mitt Kristianstad eller Malmö det begav sig). Där fransoserna ledde med 5-6 mål. Jag konstaterade att Sverige måste göra 6-8 mål utan att släppa in nåt (smart, va?!) samtidigt som Republiken hade en grym målvakt och försvar. Det kändes kört. Sverige tog time-out. Jag tänkte: "Kom igen, Staffan Olsson, sätta hårt mot hårt är våran stiiil"!"
Vi lyckades komma in genom huvudentrén utan att jag lyckades se vilka som skulle på scen. Men vid garderoben snackade ett par medelålders tjejer om att de var där för Maja/Meja. Jag tänkte att antingen är det All about the money-Meja eller hemmadottern Maja från The Sounds som gör en slags solo-grej a la singer-songwriter...
Vi tog varsin öl i baren och toaletterna var på varsitt håll. Vid pissoaren först förstod jag av affischen ovan vilka det var vi skulle avnjuta...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar