fredag 25 februari 2011

Djungelbloggen


Det var bara en tillfällighet att jag åt orientalisk currykycklinggryta samtidigt som jag tittade på Djungelboken sent ikväll. Det slog mig faktiskt först när jag kombinerade det hela. Avnjöt Indien med alla sinnen. Om man nu vill kalla Blå Band och Disney för "Indien"... Jag har i själva verket aldrig varit i närheten av India land bak Himalayas rand...

Det var några år sen jag senast såg Djungelboken. Den enda anledningen till att det dröjt är att jag inte kunnat titta på min VHS förrän nu då jag åter har VCR. Men abstinens har jag haft. Funderat mycket länge på att hyra eller köpa den på DVD. Ty det är en beroendeframkallande film. En av de vackraste filmer jag vet överhuvudtaget. Och jag sjunger på sångerna nästan dagligen.

Om det inte är Indien; vad är det då? Att det är US-amerikanskt 1960-tal visste jag att jag skulle uppleva. Men nu när jag börjar bli klar med Kolonialismens svarta bok: skulle jag även känna ett styng av klassisk brittisk viktoriansk imperialism? Det är ju trots allt Rudyard "The White Man´s Burden" Kipling som den amerikanska kulturimperialismen slagit tigerklorna i?

Jag letar förgäves efter brittiskhet. Överste Hathi, tidigare en av Maharadjans soldater, skryter förvisso om när han tilldelades Victoriakorset på 1880-talet. Det ska sägas direkt: Djungelboken är producerad 1967 och det märks! Det är en flower power-film! Då passar den "auktoritära" Elefantpatrullen in som en kontrast. Som ställs på ända. Överste Hathi framställs som en bortgjord pajas, och hans hustru/hona hotar "regementsvidrigt" att ta över befälet om Mowgli inte tilldelas samma (människo)värde som deras egen son. Moderinstinkts-feminism på högsta nivå! Till underbart pampig musik! Dessutom är Elefantpatrullen inte mindre flower power-anarkistisk än andra i filmen: "Vi marscherar av och till, vi marscherar som vi vill! Och vår längtan står till ett vattenhål!" Baloo i marschtakt!

Baloo ger i mina ögon och, framför allt, öron ett intryck av en korsning av amerikansk arbetarklass-boxar-förebild och en vis indisk (eller snarare lamaistisk) buddhist-guru: "Försök inte få det du inte får, försök inte nå det du inte når". Samtidigt som det är jävligt svårt att inte få lindgrenska Rasmus på luffen/Paradis-Oskar-vibbar av Mowgli/Baloo!

Aporna i träden påminner inte lite om T-bane-slynglarna i Dom kallar oss mods! Både till frisyr och sätt! Och filmerna kom ju vid samma tid, oberoende av varandra! Kung Louie påminner inte lite om Khadaffi i sin galenskap i Ruinstaden (som blir mer och mer till ruiner). Detta är dock en ytterst samtida association...

Kan man finna någon form av rasism i filmen? Jag funderar hela tiden. Att Kung Louie i Disneys tappning anspelar på Louie Armstrong är ju uppenbart. En Kung Louie blir en annan Kung Louie. Därmed blir en apa en neger och tvärtom. Även Baloo kan jag föreställa mig som en svart stereotyp i en amerikansk icke fabelmässig kontext. Baloo är snäll-dum och liksom Kung Louie kan han inte låta bli att hänryckas och bli "hög" av skön musik. Och därmed totalt gå miste om sitt ansvar och sina förpliktelser. Å andra sidan får man ett "vitt" intryck av de andra slashasiga aporna...

Kanske är det en mindre oförarglig rasism-varning över det nattliga samtalet mellan Bagheera och Baloo? Där den svarta, men ack så vita, pantern säger:
"- Du kan inte adoptera Mowgli som din son... Lika barn leka bäst heter det ju... Du skulle väl inte gifta dig med en panter?"

Minst hälften av filmens värde ligger i musiken. De två mest hypnotiska låtar jag hört i hela mitt liv är ormen Kaas: "VyZzzz på dej, zuZzzz på deeej..." och (slutligen) den vattenhämtande människoflickans sång: "Kvinnor kammar ut sitt hår, själv är jag den som går till källan, tills jag själv en make får..." Bägges ögon är lika hypnotiserande och zZzzlugt liZzzzztiga.....

Filmen inleds med Bagheeras ord: "Ingen människovalp har någonsin varit lyckligare". Jag hoppas att det zZzzzlutar lika lyckligt.... Vem vet; kanske finns det ett djupare psykoanalytiskt budskap i filmen? Att "föras till Människobyn" innebär måhända att ungkarlar som jag ska skiljas från kompisarna i det fria djungellivet för det oundvikliga familjelivet? *gulp* Åh, Baloo! Jag vill stanna här hos dej!!!!

2 kommentarer:

magda sa...

Åh! Min absoluta Disneyfavvo alla kategorier! Jag kunde inte motstå att köpa den på DVD för något år sedan! Och jag gillar din analys av den! Skarpt!

Caligula sa...

Tack! Bra köp! Underbar film som man blir glad av! :-)