Till utseendet då? Varför är det inget ideal? Jag identifierar mig själv som liten och ful. Kanske därför jag avgudar Klaus Meine (Maus Kleine), Ronnie James Dio, Udo Dirkschneider etc.? Cronos i Venom är skitful men en jävla biff; aerobicstränare och allt. Lemmy i Motörhead har utmärkande vårtor på kinden, men annars tycker jag att han är riktigt stilig på ett farfarsmässigt gentlemannamässigt sätt med polisonger och allt. Brudar som vill "bryta sig ur" har sina "fula" revolterande förebilder (tjocka eller skrämmande magra, dock alltid snaggade), men vi fula killar? Men vi har säkert vårt patriarkala försprång vi med, como siempre....
I puberteten identifierade jag mig med Ozzy: en ful, motoriskt störd, långhårig blond kille som tänker för mycket. Precis som jag nu när jag uppnåt ungefär samma ålder (även om jag aldrig sniffat myror som beskrivs i "The Dirt"). Alla vill väl ha "tjejtycke", men va fan: kan man vara långhårig blondin utan att vara bimbo har man kanske nåt ändå?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar