Familjäre Fabian

För andra fredagen på raken har jag varit på "släktträff". Vid exakt samma tid. Fast denna gången handlade det om två syrror som fyllde år, ingen begravning. Dessutom var syskonbarnen/stödbarnen med, vilket gjorde det extra lattjolajban. Utan att skryta har jag skitlätt att bli kompis med småungar. Har märkt samma sak när jag vikarierat på fritids. När jag leker med ungar LEKER jag verkligen. Det är inte frågan om nåt slags "pedagogiskt" "ledande av lekverksamhet", utan jag HÄNGER mig verkligen. (Förstå sistnämnda verbal-ord hur ni vill, haha! "Ger mig hän" då!) Essie, 3,5 bast, är nog min bästa lekkamrat ändå. Så jävla glad, ball och smart! Kan knappt fatta att jag hälsade på henne flera gånger på intensiven förra sommaren där hon låg i respirator och svävade mellan liv och död efter en drunkningsolycka. Men när jag såg henne där första gången var jag säker på att hon skulle klara sig. Ju yngre människor är desto starkare livskraft finns det. Det gäller alla former av liv. Tyckte att hon andades (iofs konstgjort) så starkt och såg så levande och säll ut i sitt morfinrus. Andra besöket (när de börjat släppa på medicinerna) fick jag se hennes första ansats till att börja lipa, men ljud kom det inte. Dock ett av de starkaste intryck jag varit med om. Tredje besöket låg hon i tuffa Harley-Davidson-pappas (minst sagt kärleksfulla) famn, sen vaknade hon och ville spritta runt i lekrummen på sjukhuset. Hon ville åka en massa rutschbana, men nix! Först skulle hon äta upp maten! Och hålla glaset själv! Tänk själv: Besök 1 - kanske sista gången jag ser ungen... Besök 2 - hon vaknar till liv! Besök 3 - nu gör du som jag säger innan du gör vad du vill! Hårda bud i Texas! (På ett sätt som får en att älska Texas!)

Essie hade en rosa/lila kläda på sig idag, har skitsvårt att kategorisera de där färgnyanserna. Hon satt i farfars knä (och HÄR snackar vi tatuerade HD-killar som egentligen är mjukare än gelén på tårtan vi fick) med ett skriva/rita-set i samma nyans. Hon sa att storebror Oscar hade ett likadant, varpå farfar sa att det ju är en tjejfärg. Essie svarade: "Oscar är en POJKE!" Farfar sa: "Men rosa är ju en tjejfärg", varpå Essie genmälde: "Det är en pojkfärg oxå!" Jag bara garvade och sa att hon är genusmedveten!

När vi åkte hem såg jag min första vilda älg. Har skämts över att inte sett en vild sån förrän nu, men va fan. Har klappat (som liten) och ätit älgar (som vuxen) men aldrig sett "live". (Vild och vild, en betande hona...) Sen blev det groggar hos farsan innan jag gick hem och skrev detta i sällskap med Testament och starköl! Visst ja; SRF/Dio-dilemmat har lösts på bästa tänkbara sätt idag! Hail Satan, hail Metal! \m/ =D