Hellre blötsnö än bomber -om barnen själv får välja!

Jag har vissa betingade reflexer. En av dem är att jag blir gråtfärdig när barn far illa. Idag var jag med på årets första politiska manifestation. Helt oplanerat. För att komma ut lite bland folk tog jag bussen in till stan och handlade lite käk på Domus (lördagsmiddan får bli kyckling/champinjonfajitas och Coops Green wok mix). När jag kom ut hade ett palestinskt protestmöte mot Israels terror i Gaza börjat. En kvinna från Vänsterpartiet och en man från Kommunistiska partiet höll apelltal, bägge palestinier. Jag stannade till och lyssnade och mumlade med lite i talkörerna om att bojkotta Israel. Tiden var lite illa vald eftersom de började vid samma tid som affärerna stängde. Att det föll blöt snö och inte var världens skönaste väder gjorde inte uppslutningen bättre. Men hellre lite snö än bomber och raketer som i Gaza. Det av Israel ockuperade Gaza är världens mest tätbefolkade område och i praktiken ett belägrat israeliskt koncentrationsläger med en befolkning utestängd från vatten, el och fungerande infrastruktur. Och sen åtta dagar kroniskt utsatta för israeliska bomber och raketer. Snart är den palestinska dödssiffran uppe i 500. 200.000 är skadade. Två tredjedelar av de dödade är barn. Den israeliska regeringen menar att det inte förekommer någon humanitär katastrof men förhindrar ändå omvärlden från insyn. Och de menar att deras agerande bara har börjat. Och visst fan får man kämpa för att hålla en tår inne vid såna tankar.

Svamparna och grönsakerna jag köpte är dock inte från israeliskockuperat område. Och ska bli jävligt gott när jag sitter hemma och myser i värmen och slipper både snöblask och bomber. I och med att det kommit lite flingor har vänner till mig dragit runt sina ungar lite på pulka. Och visst fan var väl vintern den roligaste årstiden när man var liten? Åtminstone när det var pulkaväder? Nu är man en gammal övervintrad heavy metallare som längtar efter solgass och Sweden Rock!