Charlotte Esséns "Sektbarn" (2008) är som sagt skrämmande. Och den blir bara värre och värre. Sekterna har självfallet en glättig fasad utåt, vilket knappast är en spegel av det inre förtrycket. Ofta är de remarkabelt lika. Inte minst i sättet att skrämma barn (och vuxna). Både Jehovas Vittnen och Hare Krishna menar att det finns demoner precis överallt. Bokstavliga såna, inte symboler för själsliga kval. Bägge bygger på en apokalyptisk elitism. Enligt Jehovas Vittnen stundar Harmageddon (vilket de kallar "de goda nyheterna"). Vi befinner oss nu i en ond tid, fylld av krig, naturkatastrofer och sjukdomar. Men Den Sista Striden stundar och när som helst kommer Jesus ner på jorden igen och förintar alla som inte är goda Jehovas Vittnen. Dessa ska leva i en paradisisk tillvaro, och ingen kommer att bli över 30 år. Enligt Hare Krishna befinner vi oss i Kali Yuga, den mörka tidsåldern som de även kallar Tredje världskriget. Men när som helst kommer gudinnan Kali farande och hugger huvudet av alla som inte är goda Hare Krishnas. Efter detta ska ett hierarktiskt kastsamhälle införas. Det gäller självfallet att barnen tar avstånd från sina fasansfulla "syndare" och "köttätare" till klasskamrater. Och tuktas väl, både fysiskt och psykiskt. Lär sig hierarkierna och kvinnornas och barnens underordning.
Jag fruktar varken demoner eller världens undergång. Men jag skräms rejält över allt förtryck och terror som sker i det fördolda inom religiösa sekter i Sverige idag. Och att sekter som Hare Krishna får driva konfessionella skolor här och nu. Där barn har fått tvingas dricka kopiss som gudafigurerna badats i. Som tvingats att äta sina heliga ledares könshår. Som tvingats till slavarbete på fälten, där de finaste rotfrukterna serverats politiskt korrekta gröna vågare och vegetarianer på Govinda-restaurangerna, medan de undernärda barnen med "Afrika-mage" fått äta det sämsta (vi snackar fortfarande Sverige). Som blivit slagna och misshandlade. Som tvingats rabbla Hare Krishna-mantrat över 1700 gånger per dag. Som förvägrats antibiotika och penicilin och som vid sjukdomar överlevt av rena under. Som stärker mig mer och mer i övertygelsen om att religionen ska vara en privatsak. Och att religionsfriheten även ska gälla för barnen. Även i praktiken. Även i Sverige idag. Barn i såna sekter berättar inte om sin situation för skolsköterskan. Och de indoktrineras med ramsor och kroppsspråk att ge sken utåt av att vara starka och lyckliga individer. När ingenting kunde vara falskare än detta. Eller dessa sekters "Sanningar".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar