fredag 20 augusti 2010
Den här pseudo-disciplinen är rena fascistskiten!
Det senaste dygnet har jag tittat en hel del på saker som har skolan i centrum. Skola och disciplin.
* Jag kommer direkt från Dennis Gansels Die Welle. "Mästerlig... förförisk och skrämmande" menar The Hollywood Reporter. Och jag kan inte komma på bättre ord själv. Jag känner mig fortfarande påverkad av den. Hänförd. Filmen, liksom läraren herr Wenger, rycker i enkla psykologiska trådar. Gruppsykologiska.
Det hela är ett skolprojekt över en vecka. Två skolklasser med varsin politisk ideologi: autokrati och anarkism. Den gamle anarkisten och husockupanten Wenger får autokrati. "Självstyre". Diktatur. Det hela blir ett experiment som tidigt spårar ur. Ett monster skapas. En Gogol. Herr Wengler blir ofrivilligt en dr. Frankenstein. "Plötsligt var alla helt uppe i det. Det blev en jätteskum energi", som en elev sa redan på tidigt stadium.
Herr Wengler sitter hemma på kvällen med böcker med titlar som "Disziplin in der Schule". Detta kommer också att känneteckna klassrumssituationen. Och allt annat. "Makt genom disciplin!" "Styrka genom gemenskap!" Herr Wengler påverkas själv av att vara Förebild! Stå i centrum!
Eleven Marco säger till honom i hemmet att: "Den här pseudo-disciplinen är rena fascistskiten!"
Jag måste bara läsa Todd Strassers bok!
* Igår kväll såg jag åter den charmiga och Guldbaggebelönade filmen Vikarien, där den unge och lite osäkre läraren Max söker och får hjälp med sin "stökiga" klass av sin 70-årige gamle Lundalärare Folke. Denne ser ut som Joakim Lindengrens Kapten Stofil, och är verkligen "gamla skolan (!)". Dock väldigt sympatisk i mina ögon. Det är miljöer och situationer jag definitivt känner igen mig i. Frågan som surrar sig fast i skallen är: Hur mycket disciplin i klassrummet är lagom dos?
* Igår natt såg jag skoldebatten i Gomorron Sverige mellan Ida Gabrielsson i Ung Vänster och Charlie Weimers i KDU. Det hela kom nästan totalt att domineras av vinstdrivande friskolor. Vilket ju i högsta grad är relevant att diskutera. Tyvärr drunknade många andra frågor i den allt för korta debatten.
Jag döpte själv om Charlie Weimers till Charles Nonsens, Johan Hagelbäcks gamla tecknade figur. Mest för efternamnet. Jag tycker uppriktigt att han verkar riktigt blåst. Man "slår ut" elever genom att "tvinga på" dem högskolebehörighet... Jojo, man vet ju samtidigt att sorteringsminister Jan Björklund vill förvägra dem att läsa upp betygen på Komvux. Charles Nonsens försökte låta som att han är mån om eleverna som är "duktiga med händerna". Dessa ska inte må dåligt av "pressen från teoretiska ämnen". Många som går yrkesprogram är långt ifrån "duktiga med händerna" (räknar in mig själv som hade tummen mitt i näven på Verkstadsteknisk) utan bara skoltrötta. En trötthet som ofta går över. Och självfallet finns det otaliga som är både händiga och yrkesintresserade. Men om dessa även har teoretiska intressen och ambitioner? Dessutom förbigår Charles Nonsens totalt skolans demokratiskt fostrande intentioner. Skomakare bliv vid din läst.... Själv säger jag: Charlie bliv vid ditt Engelbrektförbund!
Charles Nonsens tjatade om att "höja lärarens status". Han brinner för vinstdrivande skolor eftersom de ökar "valfriheten". Jag vet själv att många kapitalistiska friskolor sänker lärarens status. Lärarna behövs egentligen inte. De behöver inte vara behöriga. De kostar bara pengar och minskar vinsten och aktieutdelningen. Vaktmästare behövs inte heller. Deras jobb kan lärarna göra. Så med lärarnas "yrkesstatus"...
Charles Nonsens förfasade sig också över att "lärare ska tvingas vara kompis med eleverna". En sak som slog mig väldigt fort på lärarutbildningen var att de som "aktar sig för att bli kompis med eleverna" är de som är osäkrast i sin lärarroll. En säker lärare vet med sig hur rollerna är. Me Tarzan - you Jane. Men kristdemokraterna, liksom folkpartisterna, vill ha auktoritär undervisning. Glöm det där med "vuxenkontakter". Relationen ska byggas på ömsesidig rädsla.
Innan projektet frågade herr Wengler eleverna vad det är som kan skapa autokratier. Han fick svar som: "Arbetslöshet och sociala orättvisor främjar uppkomsten av diktaturer." "Inflation." "Politisk apati."
Detta är sociala och politiska faktorer vi har i Sverige idag (byt bara "inflation" mot "finanskris"). Då kan populister fiska i de grumligaste och mest skitbruna vatten: Gemensam (helst kristen) värdegrund, språktester, elitklasser, slöjförbud o.s.v. Och självfallet disciplin och ordning. Svensson i Stugan applåderar. Och röstar. Detta är sorgligt. Och skrämmande. Och allt annat än pedagogiskt.
Som Marco sa: "Den här pseudo-disciplinen är rena fascistskiten!"
Nedan länkas till Vikarien och skoldebatten på SVT Play! Die Welle får ni själva ta och hyra (eller tanka hem om ni saknar etik och moral)!
I'll make you safe and warm
Words she needs to hear
What they really mean is
no more little girl
Don't see her anymore
They disappear
(RJD)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag har länge tänkt på både den där boken och filmen. Måste nog ta tag i den.
Lustigt dock att du skulle nämna Vikarien; var på väg att kolla den igår, men var helt enkelt för rött och tänkte göra det idag på jobbet (Ära vare SVTPlay!)! :)
"för rött"? Freudian slip? "för trött" skulle det såklart stå... ^^
För mycket rött gör ögat trött.... ;-P
Ska köpa "Die Welle"! Tror att det är en perfekt film att visa på lektioner!" :-)
Skicka en kommentar