Jag har vänner (man blir lycklig av att få mus)!

Jag har känt mig ganska nere den senaste tiden. Vilket säkerligen kan bero lika mycket på det dystra höstvädret som Alliansens övertag inför valet. Detta kom dock att vända denna söndag!

Jag, Stefan och Marie tog tåget ner till Malmö för Valfestivalen och Mikael Wiehe i Folkets Park! Det var riktigt kul att träffa Marie för första gången (en av landets snyggaste och duktigaste singer-songwriters)! Stefan, Kristianstads Bob Dylan, har man ju träffat förr!

Igår hade Malmö tydligen haft regn och översvämningar i pakistansk nivå. Idag kändes det som riktig sommar igen! Strålande sol på en klarblå himmel!

När vi kom ner var vi riktigt kaffesugna efter att ha mumsat godis på tåget! Jag sa att eftersom sossarna finns på plats där lär det finnas kaffe! Sossar är enligt mina empiriska observationer varelser som livnär sig på bryggkaffe! Och mycket riktigt: kaffetermos och muggar fanns i sosseståndet!

Det var riktigt härligt att sätta sig i gräset framför scenen! Hela Malmö Folkets Park gav ett intryck av folkfest! Den stora höjdpunkten var självfallet när hemmasonen Mikael Wiehe gick på med Björn Afzelius gamla gitarr!

Repertoaren var, med ett par låtar saknade, samma som när vi såg honom i Kristianstad i mars. Det inleddes med Jag har vänner. Följd av den fina låten till gurans forne ägare: Den jag kunde va. Sen blev det mer aggression i både text och musik: Har banken tatt din villa och Allt vad jag begär. Nyliberal, Fascismens racka och den Befria Södern-doftande anti-Alliansen-kampsången Ta det tillbaka! framfördes från nya skivan. Och självfallet sitta och gunga-allsången Hej då, trevligt att träffas. Det blev inte mindre trevligt av 70-talslåtarna: Hoola Bandoolas Man måste veta vad man önskar sig och Keops pyramid samt Dylan-tolkningen Sakta lägger båten ut från land. En sång för modet behövs alltid. Inför avslutande Det här är ditt land, självfallet en "försvenskning" av Woody Guthries This land is your land, hade textlappar delats ut på riktigt Allsång på Skansen-manér.

Mellansnacket, där humor möter allvar, är alltid halva nöjet på en Wiehe-konsert. Han menade att Sverige är fantastiskt, en gång för längesen slogan för det som var Statens Järnvägar (som då hade personal att frosta av spåren på vintern och konduktörer som visste var fläktarna i kupén satt på somrarna och som fick tågen att gå i tid) hade en sanning i sig. Sveriges folk hade tagit makten. "Inte genom revolution och följande blodbad som i Finland och Spanien. Utan genom att fattig-lassar, gåsapågar m.fl. slöt sig samman i socialdemokratin, nykterhetsloger, frimicklare m.m. och skapade demokrati, välfärd, jämlikhet och till viss del jämställdhet." Och att "den höger som nu totalt dominerar politiken aldrig glömt eller förlåtit detta". Han undrade också, där han "satt i sin unkna garderob och sniffade malmedel", om "den egoistiska nyrika medelklassen inte var ett större hot mot välfärden än ett litet skitparti på yttersta högerkanten" (gissa själva vilket). Klart tänkvärt!

Efteråt var vi sugna på mat. Victor Jara-föreningen hade grillat stora röda kryddiga korvar som såg riktigt smaskiga ut. Men de var nerpackade efter konserten. Istället gick vi in på Cuba Café och käkade varsin riktigt läcker ciabatta med lime-marinerad kycklingfilé, soltorkade tomater, kronärtskocka m.m. Till det iskall Coca Cola (det är OK för proggskallar att dricka sånt nu för tiden!) i riktiga flaskor. Vilket förstärkte det kubanska intrycket bland 50-talsjänkebilar, "mambotrummor" och Che Guevara. Jag tackar Stefan å det hjärtligaste för den utsökta maten!

Sen bar det av hem. Vi fick stanna nästan en timme på Malmö central, men det slog vi ihjäl med kaffe och choklad som efterrätt. Jag tackar Marie å det hjärtligaste för desserten!

Björn hängde tyvärr inte med. Däremot en trådlös mus som jag fick av honom. Min förra hängde sig hela tiden och var fruktansvärd; jag fick både musarm och ont i ryggen av att pilla på den. Samt starta om datorn "på burken" stup i kvarten. Men denna musen är skön som fan! Nu går det verkligen! Jag tackar Björn å det hjärtligaste för musen!

Denna söndagen värmde gott! Bara så ni vet!

Där Mikael Wiehe spelar är himlen alltid blå! Och tyvärr regeringen! Men förhoppningsvis inte länge till!

Jag känner mej modig
Jag känner mej fri
Jag känner mej tacksam
Jag känner mej rik
Jag skattar mej lycklig
att få ha det jag har
Jag önskar att alla
hade vänner som jag
(M Wiehe)

Och den 19 september kommer jag INTE att rösta på Alliansen!

All you need is love and understanding
Hey ring the bell and let the people know
We`re so happy and we`re celebratin`
Let your feelings show
(RJD)