Karl XII I: Queerolus Unisex

Jag har tagit det naturliga steget från Göran Rystads biografi över Karl XI till Bengt Liljegrens över sonen Karl XII (inte Bengts son då alltså). Jag kunde inte bara släppa Karl XI sådär. I synnerhet inte som han dog i magcancer som självaste Ronnie James (som ju är både Gud och King of rock´n roll på riktigt) vid 41 års ålder. Tumörer "stora som strutsägg". Huga!

Tydligen ska pappa Karl ha varit en riktigt god familjefar. Lagt mycket tid på sina barn. Dock blev han asförbannad och slog huvudbonaden av lille Kalle när han och storasyster Hedvig Sofia blivit maskeradutklädda för att överraska pappa kungen. Sånt var fjolligt och tramsigt. Och jag kan verkligen tänka mig att lille Kalle fick en klump i halsen och tårar i ögonen...

Titta på bilden! På Hedvig Sofia och Karl! En underbar barockbild av hovporträttören David Klöcker Ehrenstrahl! Mitt älsklingsporträtt av Carolus Rex (som jag aldrig tror kommer att pryda ett skivomslag till Ultima Thule)! Man kan inte låta bli att älska de båda ungarna som sveper fram så fritt och graciöst! Lilla handen i lilla handen!

Men visst är det något kontroversiellt och provocerande över den? Vadå då? Hedvig Sofias "urringning"? Att man kan se under kolten på Karl? Huga! Barnporr? Tänk om min blogg stängs ner nu och Nationalmuseum får plocka ner tavlan? Remember manga-domen...!

Nej, självfallet syftar jag inte på sex utan unisex! De har ju "klänningar" båda två! Trippar nätt och "flickaktigt"! Ser det inte rent av ut som om Karl XII har lite läppstift på den lilla munnen?

Nationalmuseum skriver på sin hemsida:

När och hur kommer ”kön” till, egentligen? Queer-teoretikern Judith Butler menar att det inte finns något ”sant” eller ”ursprungligt” kön. Hon hävdar att kön istället ska ses som en komplex iscensättning som är beroende av sociala konventioner och kulturella regler. Queerteori uppfattar kön som en instabil och föränderlig kategori som hela tiden måste uppföras som en föreställning. Vi lär oss att agera vår könsidentitet – det är inte medfött. Könsteatern sätter sig i kroppen. Se bara på porträttens kroppsspråk och jämför med hur vi rör oss idag.

Barn - pojkar som flickor - bar kolt under barndomen, en sedväja som levde kvar en bit in på 1900-talet.

I dagens Aftonblad kritiserar Nina Ruthström klädbutikernas uppdelning efter "pojkar" och "flickor" redan på barnstadiet:

Det är dags att sluta forma våra barn efter mallar där bara två möjligheter finns. Låt alla barn oavsett kön välja mellan alla färger. Ingen ska behöva bära kläder från "fel" avdelning. Flickor som pojkar borde få känna sig söta ibland, och tuffa ibland.

Hon startar en namninsamling för att få bort denna indelning.

Kritiken är den sedvanliga biologistiska: "Pojkar är pojkar och flickor är flickor! Så har det alltid varit!"

Har det? Då måste porträttet på Hedvig Sofia och Karl ljuga riktigt bra! Respect, David Klöcker!

LåtBarnaVäljaSjälva!

Someone's thrown away their children
You can see them running from your smile
Sing for the runaway children
(RJD)