Så var jag klar med Bengt Liljegrens Kalle Dussin-biografi. Därmed inte sagt att det är en dussinbiografi. Trots att det skrivits sjukt mycket om Karl XII genom åren.
Vilket inte är så märkligt. Dels var han liksom pappa Karl XI envåldshärskare och alla andra kom liksom i skymundan. Bortsett från nån enstaka officer som skymtar förbi och blir överkörd. Och lite brudar (hustrur, morsor, syrror) som alla heter Ulrika Eleonora.
Dels är han spännande som person. I min skalle surrar ordet pojkboksäventyr. Ett ord som även Bengt Liljegren i biografin och Hans Villius i Idéer och äventyr - en antologi över svenskt 1700-tal använder. Även ordet gossekonung dyker upp i skallen. Och mycket riktigt får Liljegrens långa inledningskapitel namnet Gossekonungen.
Och tänk själva! Att bli enväldig kung och ta över ett stormaktsvälde vid 15 års ålder! Tidigare hade han bara lekt med storasyrran Hedvig Sofia. Och pluggat en massa. Men även lärt sig jaga och krigskonst. När han var sju år fick han frågan vad han önskade sig mest i hela världen. Det var varken en docka eller en cykel. Och definitivt inte fred på jorden: "Jag önskar att jag må en gång hava den lyckan att följa min pappa i fält."
Men både mamma och pappa var döda när Karl blev fjortiskung. Istället började han hänga med kusin Fredrik från Holstein-Gottorp som var i Stockholm för att gifta sig med syrran Hedvig Sofia. Fredrik var tio år äldre och femtio gånger mer omogen. De var riktiga gangstaz: red omkring och ryckte peruker av folk, klirrade rutor hos höjdare i stan och kastade körsbärskärnor på ministrarna. För att de kunde!
De högg även huvudena av kalvar och andra djur och kastade ut från slottets fönster. Och fyllade en björn på vin så den ramlade ut själv och slog ihjäl sig. Europas kungar, furstar och kejsare tyckte nog att konung Karl den unge hjälte verkade ganska dum i huvudet. En snorunge. Och Danmark, Polen-Sachsen och Ryssland anföll honom samtidigt när han varit kung i tre år. Men det skulle de inte ha gjort. De fick storpisk!
Tuppkammen växte på kung Karl. Och han drog i fält på eget bevåg. Han spenderade nästan hela sitt vuxna liv utomlands: i krig i Polen (för att han ville ha kusin August som kung där), åratal hos sultanen i Turkiet och en massa annat spännande. Han fick se sig omkring och äventyren var legio. Den rastlöse Karl hade tråkigt i Ryssland när han krigade där. Men när tusentals ryska soldater ramlat i floden tyckte han äntligen att det var roligt: han kunde "skjuta ryssar som änder". Och jaga hade han ju lärt sig redan som riktigt liten bland Djurgårdens vargar, björnar och harar!
Ryssarna sågs som "barbarer", därför kunde de gott ha det enligt samma västerländska logik som vi ser idag. Tusentals ryska krigsfångar togs och avrättades samtliga. Cowboys och indianer är ingenting i jämförelse med denna muntra lek!
Den unge hjältekungen Karl blev skjuten sex gånger: under kalabaliken i Bender, i Polen, på Rügen o.s.v. Men stupade inte förrän han fick kulan i tinningen i norska Fredrikshald. Där han själv stred tappert bland sina nästan lika tappra karoliner. Han la tidigt av sig den fjolliga munderingen han har på bilden (från trontillträdet). Vägrade peruk och pråliga uniformer. Han var Soldatkonungen!
Han var ingen förvekligad kvinnotjusare som låg sked med en massa överhetsbrudar. Han föredrog en annan ställning: stående. Knä om knä med sina käcka karoliner!
Vem drömmer inte om ett sånt liv? Live fast - die young! Pojkdrömmen om att kunna göra precis vad man vill! Inte på ett dataspel utan på riktigt! Den perfekta nörddrömmen! Är det märkligt att gamla stofilgubbar till Lunda-akademiker låter fantasin skena? Hoppla Pompe! Hoppla Caesar! Hoppla Snushane! Hoppla Turk!
Hans Villius menar, med tanke på Kalle Dussins inställning till kvinnor och krig, att det var raka motsatsen till flower power-tidens slogan om Make love - not war!
Jag är säker på att åttaårige Eric Cartman i South Park skulle älska Karl XII: -Screw you, hippie!
En präst hade turen och fick sitt dödsstraff bytt mot en massa år i finkan efter att ha predikat Predikarens: Ve dig, O land, då din konung är ett barn. Konung Karl förminskade ingen! Han tog ingen skit!
Det slutade tragiskt med skottet i skallen. Ett norskt slumpskott eller överlagt mord beställt av tronföljaren Fredrik? Historikerna slåss om saken ännu idag. Det var åtminstone ingen knapp. Det slutade även successivt och totalt med stormaktsväldets fall. Det föll samman som ett korthus. Drömmen sprack som den ballong den var. Och med den enväldet.
Precis som i en pojkbok. Nördarnas våta dröm. Fast på riktigt. Kanske lika bra?
Power, power it happens every day
Power, devour all along the way
Oh no, move me out of harm
I need a spell and a charm
Fly like the wind
I'm no pawn, so be gone, speed on and on
Kill the King
(RJD)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar