Karl XI III: Bokslut

Så var boken slut. Och det är dax för bokslut. Hur faller min historiska dom över Karl XI?

Göran Rystad tecknar ett riktigt hjälteporträtt. Jag är mer dängrothskt skeptisk. Fast detta är såklart enbart mina ytliga tankar i en lättsam blogg efter en läst biografi.

Jag är ambivalent inför diktatorn. Ty en diktator var han, grundaren av det karolinska enväldet som slutade med sonen Karls skott i skallen 1718. Under Karl XI:s välde steglades och pålades snapphanar. Häxprocesserna kulminerade. Landets genom tiderna blodigaste blodbad stod vid Lund.

Jag ska villigt erkänna att jag hejade friskt på konung Karl när han näpste högadeln. Genom indragningar av gods under förmyndarräfsten och reduktionen. Allra mest när han gjorde det i de nyerövrade baltiska provinserna. Där han uppvisade stark moralisk indignation mot livegenskapen. Gudfruktige kung Karl menade att "alla människor är skapade lika". Det baltiska slaveriet måste upphöra! Både av etiska och pragmatiska skäl. De svenska adelsmännen som fick nya fina gods i Estland och Livland kom gärna med brasklappen om att: "det kan vara svårt att få arbetskraft på de stora godsen" i "Sveriges kornbod". Kanske var det nödvändigt med slavarbete ändå? Dagens svenska politikers och företagares retorik i samband med etableringar i diktaturer och i Tredje Världens barnfabriker känns igen. Men Karl hade en benfast hållning mot livegenskap!

Helt egalitär och jämlik var inte Karl XI:s syn. En avhandling på ett av universiteten konfiskerades p.g.a. de oerhörda orden: "ingen människa var född att härska över en annan". Självfallet härskade kung Karl över sina undersåtar! Han var ju tillsatt av självaste Gud! Han proklamerade t.o.m. att kritik av honom var kritik av Gud! En logik man inte leker med! "Irriga meningar i statslära" motarbetades i kung Karls totalitära stat. Lärosätena var liksom kyrkan bärande strukturer i det karolinska enväldet.

Karl XI:s Svenska rike var en teokrati. En Gudsstat. Enbart den rena lutherska evangeliska läran tolererades. Pietistiskt influerade psalmböcker drogs in. Kyrkotukten var ytterst sträng. Gudstjänsterna var obligatoriska att besöka. Vistades man ute på gatan under andakten riskerade man att gripas av väktarna och straffas hårt. Svordomar förbjöds. Skampålar placerades utanför kyrkorna till skam och varnagel. Sabbatsbrott beivrades och de enda som tilläts arbeta på vilodagen var vissa läkare, väktare (som grep skolkare) och några få andra. Typ prästerna och klockarna.

Dock ser jag nog Karl XI:s Sverige mest som en totalitär byråkrati. Här kommer kampen mot den privilegierade högadeln in: gott regemente, plikt, redlighet och förstånd skulle premieras. Icke börd. Gör, inte är. Gåvor, d.v.s. mutor, fick mindre inflytande. Gunstlingarna var inte längre de högst placerade på den feodala pyramiden. Även kungens kompisar fick sköta sig. På samma sätt som kungen själv försökte uppfylla sina plikter till fullo. På ett närmast fanatiskt manér. Kung Kalle menade dock att: "vi äre alle människor och kan inge säga sig vara fullkommen". Lite ödmjukhet där. Dock ingen social jämlikhet. Men ingen jävla svågerpolitik heller!

Rystad skriver om "Karl XI:s revolution" med sin "sociala mobilitet". Att "vem som helst" kunde klättra på samhällsstegen. Början till den moderna svenska stat vi har idag. Han beskriver även Karl XI som en fredsduva. Slaget vid Lund minneshölls varje år. Inte med pompa och ståt. Men med böner i kyrkan för ännu ett år i fred. Karl ville "befästa det svenska stormaktsväldet". Östersjödominansen med bastioner i Skåne, "hans eget" nyanlagda Karlskrona, "svenska" områden i Balticum, Pommern o.s.v.. Och självfallet önskar ju alla imperialister fred. Och "aktiv medling". Rystad menar att dagens svenska tradition av internationell medling kan ledas tillbaka till Karl XI.

Karl XI grundade en teokratisk och byråkratisk totalitär stat. En diktatur. Där korruption bekämpades. Han talade sig varm för "folket". Som han gärna kom i kontakt med genom mönstring eller t.o.m. dans. Gråkappan är dock en myt. En vandringssägen från A.A. Afzelius "Svenska folkets sago-häfder"; en 1800-talsföregångare till Klintenbergs "Råttan i pizzan".

Jag skulle dock inte tacka nej till ett porträtt av kung Kalle! Flera stycken om det ska vara så! Närmare bestämt det på bilden! (Som de säger inte går att handla för i vissa områden i Göinge där Karl XI gick fram med terror, mord och brand.)

Det som kan skrämma mig är att säkert många av Sverigedemokraternas anhängare kan känna sig lockade av Karl XI:s Sverige. Med uniformism, en gemensam religion, motarbetande av korrupta politiker, ordning och reda etc. En omöjlig dröm som alltför lätt kan resultera i ett totalitärt skräckvälde...

We never got an answer
But it's just too late to ask
The bloody flag was waving
And our hearts just ran too fast

Curse me father for the chains we bring
And don't believe the man who would be king
(RJD)