Det känns åter angeläget att länka till Aftonbladets ledare. Ingvar Persson skriver om den tysta minuten för alla som tragiskt dödas på sina arbetsplatser:
"Att i genomsnitt mer än en människa varje vecka dödas på svenska arbetsplatser är helt oacceptabelt. Ändå är det toppen på ett isberg.
Samarbetet mellan myndigheter och arbetsmarknadens parter – inte minst de fackliga skyddsombuden – har räddat liv och gjort arbetsplatserna säkrare. Sverige har gått före i ansträngningarna att skapa en säkrare arbetsmiljö.
Men det är ett arbete som kräver resurser – resurser som skurits bort de senaste åren.
Och det är ett arbete som inte är färdigt så länge människor dödas och skadas på jobbet. Därför blir det i dag tyst på många svenska arbetsplatser."
Karin Pettersson sätter även hon fingret på rätt plats i debatten om barnfattigdomen:
"Men samtidigt visar Rädda Barnens rapport just att riktade åtgärder inte räcker. Och att en viktig förklaring till ökningen av barnfattigdomen är Anders Borgs egen politik, med raserad a-kassa och sänkta nivåer i sjukförsäkringen.
Som rapportförfattarna skriver: gradvis förändringar inom framför allt sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen som direkt påverkar barnfattigdomens omfattning och profil.
Det går inte att göra revolution utan att knäcka några ägg. Det går inte att försämra tryggheten för stora grupper utan att en hel del barn får det sämre på kuppen.
Barn lever inte i vakuum. De lever med föräldrar med lågbetalda deltidsjobb, som är arbetslösa eller sjuka. De lever i den skuggsida som nu växer i det Fredrik Reinfeldt kallar föregångslandet.
Den ökande barnfattigdomen är ingen slump.
Men den är en skam för Sverige."
Ja, det är en skam för Sverige!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Instämmer! En STOR skam är det!
Skicka en kommentar