Metaltown 2011 - en episk zebrarandig blogg

Torsdag

Andreas dök upp på torsdagskvällen och det började förfestas lite smått. Whiskyflaskorna korkades upp och musik åkte på. Vi började med att tulla på Tullamore Dew och halvslumra till irländska sagolika Altar of Plagues. Självfallet blev vi tvungna att ruska om oss med Anaal Nathrakhs vansinnesröj! Och naturligtvis avsluta med Khoma innan läggdax! När vi dessutom var mätta och belåtna av de toast vi fixat till i köket med stek- eller våffeljärn!

Fredag

Vi tog tåget till Lund för att invänta Festivalbussen. Äntligen var vi på väg! Men osäkerheten var påtaglig: ingen jävel visste var campingen låg i förhållande till festivalområdet. 100 meter? En kilometer? En mil? Och hur skulle vädret bli? När vi närmade oss City of Goa Gubbar störtregnade det. Och stormade. Blixtarna slog som om själve Tor hade DAMP. Detta bådade inte gott...

Väl framme hade vi 800 meter att gå. Bara det var ju drygt. Och vi visste fortfarande inte var campingen skulle vara. Eller hur vädret skulle bli. Skulle det bli ett nytt Sonisphere/Wacken/Rockweekend -09 med geggamoja upp till öronen? Oron skulle allt mer komma att lägga sig. Campingen låg alldeles intill området. Vi slog upp vårt älskade zebratält direkt. Himlen sprack upp. Ljusnade. Solen trängde fram. För att så småningom grilla en rejält i nacken!

Vi var rejält hungriga vid detta laget. Campingen gick snabbt att inspektera. Gratis duschar är schysst. Men mest behövde vi mat. Och det var rena Östtyskland: ett öppet stånd där de sålda olika sorters korv. Fast det fanns enbart två sorter i sortimentet. Samt vegetariska burgare för 80(!) spänn. Mot festivalområdet! Vi tänkte att det mest prisvärda skulle vara en flottig och rejäl pizza. Och det var det verkligen! Trots evighetsköer. Det bästa var att man själv kunde vräka på hur mycket parmesan, jalapeños, feferoni, kebab- och vitlökssås man ville. All that Reamains var igång i bakgrunden och solen stekte allt mer. Lycka!

Första konserten för vår del var Madball. Musik som fick det att spritta i benen. Annars var det självfallet Khoma som gällde. Då hade vi redan hunnit bli bofasta på tältcampingen med whisky, öl och Operation: Lösa samtliga politiska, religiösa och filosofiska problem! Rödvinsvänster? Snarare whiskynihilism! Jag hann dock med de första låtarna med Cavalera Conspiracy. På gott och ont. De brassade (hoho!) verkligen på. Och det svider att man aldrig fick höra Roots, bloody roots! och andra klassiker från tiden med Sepultura. Sen blev det stress till Close-Up-tältet där Andreas redan var på plats. Jag träffade Mortii och Anna i öltältet. Som jag både hann med att krama/pussa och få vägbeskrivning till tältet av. Hela festivalområdet var som en avspärrad labyrint. Med rejäl trängsel i gångtrafiken. Ett kaos jag hoppas kommer att bli bättre till nästa år.

Missade tyvärr Magne i tältet. Men fann snart Andreas där framme. Och Jan Jämte på scen eller ute i publikhavet. Han är utan tvekan Svea Rikes störste frontman. Bjuder inte bara på sig själv. Han offrar sig tamme fan på publikens altare! Det var intressant att höra hans mellansnack om bakgrunden till texterna: våld mellan skolelever, Irakkriget, hur lätt det är att uttala sig i diverse politiska frågor när man inte gör något själv... Johannes Persson stod där bak i sin diskretion och tonerna bara slog mot en. Och det bästa var självfallet när musiken fick tala. En musik som frammanar exakt hela känsloregistret: Stop making speeches, Osiris, Last call through walls, In it for fighting, Army of one.... När vi kom ut i solen igen var vi båda känslomässigt mörbultade. Och saliga som små barn!

Vi stannade till bara för att se lite av Anvil. Som var charmiga i sin old school-heavy metal-repertoar. Sprang på Progg-Per då jag var på språng till campingen innan At the Gates. Som så klart var kul att se. Tompa stod där framför en på hemmaplan. För sista gången? Det tror jag när jag inte ser dem!

Men nu brakade det riktigt stora dundret igång: System of a Down! Med Prison song! Hela publiken kändes som en enorm moshpit! B.Y.O.B.! Psycho! Chop Suey! Lonely day! Lost in Hollywood! De drog oväntat av Dire Straits Sultans of Swing! När de därefter körde Holy Mountains och Aeriels på raken kändes det som att jag hade fått alla drömmar uppfyllda! Kunde bara stå och njuta i "lugnet" vid mixerbordet. Men under låtar som Cigaro och Toxicity måste jag bara ut bland trängsel och knuffar igen! Årets konsert?!

Det hela avslutades soft, mjukt men ändå spöklikt sataniskt med Ghost. Först tog jag min enda öl på området medan jag snackade med ett par från Skellefteå resp. Linköping som drack rödvin. Väldigt passande till musiken. Vi tog en gemensam nattvard! Sen letade jag mig in i tältet och hamnade direkt i Satans klor. Till tonerna av "klassiker" som Ritual. Och Beatles Here comes the sun! En passande låt i sammanhanget! Dock skulle vi inte få se solen igen förrän vi åter anlände till Lund...

Lördag/Söndag

Endagarsbiljett och inga lördagskonserter. Och det var just då det skulle regna precis hela tiden. Tur i planeringen eller enbart surt? Man kunde dock lyssna på spelningar med exempelvis Avenged Sevenfold i tältet. Som faktiskt lät helt OK i mina öron. Vi kunde inte för vår värld begripa hur Volbeat kunde headlinea istället för Korn (som inte ens fick största scenen). Det blev "powernappande" och festande i tältet hela dan. Hungrig som jag var tryckte jag i mig två halvråa bratwurst. Till en summa av hundra spänn. Det sved...

Vi var livrädda att somna ifrån Festivalbussen på natten. Men zebratältet åkte ner (under uppehåll!) och vi kom som sagt fram till Lund. Jag hade ingen extrem brådska hem utan väntade på Öresundståget som gick till Andreas Karlskrona. Så vi kunde avsluta detta lilla Metaltown-äventyr broderligt och värdigt. Han bjöd på ett par öl som var kvar som pricken över i:et innan jag själv hoppade av i Kristianstad. Där jag slängde upp zebratältet för vädring på balkongen. Och tog några rejäla powernaps hemma i sängen!

Ett stort TACK SOM SATAN \m/ till Andreas och alla trevliga personer man träffade på festivalen och bussen! Samt till vädergudarna som anpassade sig efter att vi enbart hade endagarsbiljett! Och banden som gav oss oförglömliga upplevelser! Metaltown ska lär bli en återkommande tradition!