Morgonståndet infaller varje dag på året. Sommarsolståndet endast en gång. Och det råkar vara idag. Det pirrar lite extra i ens hedniska hjärta. Samtidigt känns det vemodigt för en höst- och vinterdeppare att veta att solen och ljuset avtar mer och mer för varje dag. Men jag ska inte klaga. Sommaren har bara börjat. Och det är badväder i en och en halv månad till. Midsommar i härliga vänners lag i helgen! En vecka senare vankas Iron Maiden på Ullevi!
Det finns mycket annat att glädjas över. Jag fick höra av syster Maria (inte sjuksyster då!) att farsgubbens metastaser krymper! Cellgifter ist Krieg! Och att jag får åka med Josef och Maria (syster då; inte jungfruföderskan) till och från Järnjungfrun! Up the Irons!
Hur har arbetsdagen varit då? Jag började med att vattna pelargoner i köksfönstren. Jag är knappast killen med gröna fingrar; jag har inga likheter med Hulken alls. Men jag fick ändå en slags känsla för omvårdnad och skönhet där jag gick i lugn och ro och vårdsamt och harmoniskt plockade bort torra blad. Bor det en liten zen-buddhist i mig ändå? Jag ska förresten få Dalai Lamas Lycka och nån annan bok om buddhism ikväll av min kompis Rickard som flyttar till helgen. Och nån om Margaret Thatcher. Järnladyn. Vår egen Maud ska visst lämna in. Pust! Down the Irons!
Jag började med att vattna pelargoner och slutade med att vattna tomater. Mer karlakarl över det. Särskilt att ringla tillbaka vattenslangen som var som att brottas med en anakonda. Fikor ute i solen såklart. Däremellan var det inventering av böcker i arbetarbiblioteksmuseet. Där jag inte kom så långt eftersom jag fastnade i böckerna. I synnerhet de om politisk filosofi.
Att Nordisk Familjebok på 30-talet beskriver tattare som tjuvaktiga, hängivna på starkdrycker o.s.v. förvånar knappast. Att läsa i socialisten och lundaprofessorn Bengt Lindforss samlade verk att rasblandning är än allvarligare fara än kapitalisternas utsugning av arbetarna känns mer trist. Då var det mer spännande när en annan svensk (glömt namnet) menade att det går alldeles utmärkt att kombinera marxism och religion. Eftersom marxismen egentligen inte berör den aspekten utan håller sig till sociologisk analys. Inte materialistisk metafysik (underbart uttryck!). Visst hade religionen spelat roll i de härskande klassernas intresse. Men det hade även konst och litteratur. Och dessa ska ju inte försvinna med klassamhället; istället betonar marxismen hur de fria konsterna kommer att blomstra då de befrias från produktionsförhållandenas ok. Så fick vi in lite blommor även där....
Jag la in Falconers nya Armod i mobilen idag. Och har lyssnat ett antal gånger när jag rest. Den största behållningen med deras senare skivor är när de sjunger på svenska i gammal svensk folkvisetradition. På denna är hela skivan vigd åt detta! Jag utgår från att de till största delen skrivit texterna själva. Men de är bålda riddare som försöker sig på att axla medeltidsballadernas språk och teman (samt musik!) som i episka Herr Peder och hans syster. Fånigt? Vackert? Charmigt? Genant? Allt i en fantastisk mix skulle jag vilja säga! O, tysta ensamhet är Visa från Utanmyra med en text jag inte känner igen. Däremot känner man självfallet igen Cornelis Grimasch om morgonen. Även en polska dansar sig in!
Se hon dansar med älvorna
I skogen och på ängarna
Varken kvinna eller uv
Hon är dimmornas drottning
(Text: Falconer - Dimmornas drottning. Bild: William Blake - Oberon, Titania and Puck with Fairies Dancing)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar