Man börjar så smått bli människa igen efter Sweden Rock. Men det tar sin tid. Och då är det ett bra dagsverke att dammsuga några museilägenheter i alla tänkbara hörn. Lägg märke till de fantastiska broderierna med sina budskap:
Plikt och elände
Kan ni tänka er köket utan fru? Jag kan det inte
Fast det var faktiskt kul. Besökare kom och pratade. Och man lärde känna möblemanget in i minsta detalj. Och i 50-talslägenheten gick radion på med Snoddas Flottarkärlek, Lennart Hyland och Gunnar Larsson. Porslinspotta på golvet och Per-Albin på väggen. Efteråt var man väl förtjänt av paj på både rabarber och jordgubbe!
Fikat tog inte slut där. På stationen sprang jag på Robban av en slump. Och vi satte oss och drack kaffe på ett mysigt café, även det med 50-tals-helylle-stuk. Den stackarn missade Sweden Rock för första gången på tio år. Men det tar han igen på Copenhell på fredag. När jag far till Metaltown. Vi snackade och skämtade och hade riktigt kul. Våra skämt lämpar sig absolut inte här, muahaha. Kanske var det därför vi kände oss utkastade? Av en dam med... dammsugare!
Så man kom senare hem. Jag var tvungen att gå till Ica Maxi och leta efter ett par billiga skor. Fötterna brann efter en dag med gummistövlar. Mina vanliga skor är sulorna helt lösa i.
Somliga går i trasiga skor, säg vad beror det på? Att det ska vara så förbannat svårt att hitta just min storlek! Vad gör det om hundra år? Tja, vill nog inte se mina fötter då...!
Så fick man vänta i evigheter på bussen hem. Trött, hungrig, stressad och irriterad. Men tröstade mig med min heta lins-chili. Och System of a Down och Khoma. Snart brakar det loss! Med banden ifråga! Med fötterna eller högre upp efter chilin är en annan fråga. Men vad gör det om hundra år?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar