Polis, polis....

Pumpade killar med solbrillor och pistoler står och ser farliga ut i Malmö city. De äger nog stan. Det är avspärrat vid Värnhem där jag sitter och väntar på bussen klockan 9 på morgonen.
Polisen - respect!

Men va faaan, där går en liten gubbe med en stor filmkamera och filmar en extremt pumpad kille. Är väl filminspelning. Eller är det en höjdare de skyddar? George W som börjat med anabola på gamla dar?

Snutarna ser maffigt (som i maffia) hårda ut. Men knappast farliga. Jag blev åtminstone inte rädd. Det blev jag däremot för tio år sen. När jag stod på Götaplatsen och svartklädda huliganer kravallade med poliser med hjälmar och sköldar. Och skarpladdade pistoler. De svartklädda maskerade huliganerna var våldsamma. Men inte särskilt många. De hjälm- och sköldförsedda huliganerna var våldsamma. Och jävligt många. De sistnämnda slog på allt och alla. Jag stod som sagt på Götaplatsen och beskådade eländet. Hade kommit dit för det fantastiska forum som anordnades men tragiskt förstördes.

Jag lider av en ytterst ovanlig muskelsjukdom och just nu var jag som svagast. Kunde bokstavligt talat inte springa. När de svartklädda kom mot Götaplatsen var jag jävligt skraj. Jag visste att de skulle dra poliserna med sig. Och att jag löpte en ypperlig risk att bli allvarligt misshandlad av polisen. Bara för att jag fanns där. De hade nyligen visat i både Malmö och Göteborg vad de var i stånd till...

Men jag klarade mig. Göteborg 2001 är en stor skam i Sveriges moderna historia. Dels för huliganerna som inte bara förstörde Avenyen utan även våra fina folkfest. Och de största, och definitivt fredliga, demonstrationerna. Men allra mest för den omfattande polisbrutaliteten, de skandalösa domarna efteråt och media som svartmålade oss inför hela landet för en lång tid framåt.

Traumat i Göteborg