Äntligen hemma! Äntligen påskledigt! Jag satte mig på min soliga balkong med en mugg kaffe i näven och Mikael Wiehe i högtalarna och läste i Flamman, Dagens ETC och Menander som kom idag. Medan Coops påskmust stod på kylning i frysen. Ikväll skulle det bli TV-soffan och nåt gott att äta. Bara softa för mig själv!
Spaghetti & köttfärssås. Julmust. Life of Brian. Ensamhet. Blev riktigt bra detta! Har inte haft en ensam kväll på över en vecka. Omgiven av underbara vänner och klagar inte. Men jag behöver lite kvalitetstid och kärleksstunder med mig själv. Jesus hade ju en retreat till ökenvandring i 40 dygn när det blev för mycket!
Kristi sista frestelse på tvåan efteråt. Svårt att ta den på riktigt allvar direkt efter Life of Brian.... Många väldigt likardade scener. Som t.ex. en allvarlig scen om att "kasta första stenen".... ("Jehova! Jehova! Jehova!"). Fast jag älskar den där balansen mellan skämt och allvar. Dock har Life of Brian ett djupare allvar och större budskap än de flesta andra filmer jag sett. Svartsyn och hopplöshet i en gravhumor som får Voltaires Candide att blekna. En odödlig(!) må bra-film:
Life's a piece of shit
When you look at it
Life's a laugh and death's a joke, it's true.
You'll see it's all a show
Keep 'em laughing as you go
Just remember that the last laugh is on you.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar