(Barn)fattigdom

Jag fick en väldigt fruktgivande diskussion efter min blogg Offer om barnfattigdom. På Facebook. Med tre personligt närstående mammor (inklusive min egen) som jag känner ytterst väl. Som jag beundrar och högaktar. För sin ekonomiskt kämpiga fight med kärlek som vapen och styrka. Jag känner att jag måste klargöra några saker om barnfattigdom. Med ett återanvändande av mina egna svar på frågan: Vet jag något om barnfattigdom?***

* Jobbar man med barn och ungdomar kommer man inte undan. Och att bara ta till sig en bråkdel av Rädda Barnens rapporter i kombination med att ha bara ett minimum av empati gör att denna frågan får allra högsta prioritet.

* Fattiga barn är barn till fattiga föräldrar. Det är inte föräldrarnas fel att barnen är fattiga. Om samhället väljer att straffa föräldrarna med fattigdom (som i fallet utförsäkring) så straffas även barnen. Det är det jag vill ha sagt. Absolut inte skuldbelägga föräldrarna. Det gör redan samhället så bra. Eller snarare fegt och ynkligt.

* Dessutom är det skambelagt att vara fattig. När vissa ungar på skolan utan motiv väljer att stanna hemma från en skolresa till Stockholm, och man kan misstänka att det är för att de inte har råd att äta vissa mål ute, känns det inte OK. Bara ett närliggande exempel.

* Skiten är inget nytt heller. Den fanns även under sossarna när Välfärds-Sverige var som mest välfärdigast. Jag har kompisar som berättat att de fick gå till skolan utan skor. Nu snackar vi 1990-tal.

* Idag ökar barnfattigdomen lavinartat. I Malmö beräknas vart tredje barn vara fattigt. Vissa kan säkert leva ganska hyfsat ändå. Men andra har inte ens råd med glasögon, mediciner eller hela kläder.

* Många glöms selektivt bort i sitt elände. De kallas blattar. Fenomenet kallas rasism. De icke invandrade med svenska namn kallas kanske white trash? I så fall kallar jag det benämnandet rasism (på min tid i liten by kallades välfärdssamhällets styvbarn "tattare").

* Barn och vuxna somnar regelbundet med kurrande magar. Som på Astrid Lindgren-tiden.

* Det handlar inte om att "inte kunna köpa den senaste i-phonen eller åka till Thailand" som vissa okunniga avfärdar barnfattigdomsbegreppet med.

* Det är en stor skam att vräkningar av barn ökar. Eller överhuvudtaget att barn vräks. Det är fan i mig oförlåtligt. Med sina föräldrar såklart.

* Att jag nämner utförsäkringar är helt enkelt för att bilden i länken handlade om det. Dessutom är det aktuellt med Påskuppropet-manifestation​erna Annandag påsk där inte minst det kyrkliga samarbetet och anhörigas aktivism gör ett fantastiskt arbete.
Mot offer för utförsäkringar då. Förra året höll en ung kille tal. Han sitter i rullstol för en obotlig sjukdom. Och fick höra att hans assistent-timmar skulle minska från 40 till 0(!) per vecka. I Sverige. 2011.

* Att få fattigdomen från början eller senare gör naturligtvis ingen skillnad.
Och det finns lågavlönade deltidsarbetare som lever fattigt. I synnerhet om de även har barn.

* Dessutom kommer vi att få en tsunami av fattigpensionärer de närmsta årtiondena.
Fast det är klart: ska vi ha en avskaffad förmögenhetsskatt får ju några snällt ställa upp och betala. Förmögenhetsskatt finns varken i Din eller Min värld. Det är för de med ordentliga inkomster. Men i och med att regeringen låter de som verkligen kan bidraga slippa betala skatt så går vi miste om hundratals miljarder i vår gemensamma kassa. Alltså: Ju mer man har, desto mer ska man få. Ju mindre man har, desto mindre ska man ha.

* Fattigdom är fattigdom, oavsett orsak. Utförsäkring, fattigpension, arbetslöshet, underbetalt.... same fuckin' shit. Som sagt är vart tredje barn i Malmö fattigt. Snackar man om kriminalitet i den staden nu så vänta bara....

* Självfallet finns de fattiga barnen inte bara i Malmö. De finns precis överallt. Men du: - Barn som börjar med svåra förutsättningar blir ofta starkare än andra.

* Kärleken i hemmet kan inte alltid räcka till mot skammen i skolan. Men kärlek och att se till det som livet borde handla om måste alltid ha högsta prioritet.

* Det behövs en revolution. Inte i form av vapen. Men i form av människovärde. ♥

* Och till alla Ni som kämpat för Era barn med kärlek som vapen - Be fuckin' proud!!! ♥


*** Där jag själv fick ett påpekande av min mamma att jag själv vuxit upp i det som idag kallas barnfattigdom....(men lovar att jag aldrig somnade hungrig!!!)