Varför måste allt vara så krångligt? Alltså seriöst? Varför måste man hela tiden bestämma sig för att befinna sig där och då, vara si och så?
Varför inte känna sig för? Flyga med vinden? Flyta med vågorna? Frukta friheten?
Nu får jag väl stämpeln som en hyperventilerande osäker sate. En opportunist. En vindflöjel. En död fisk som flyter med strömmen.
Jag menar inte så. Men när det gäller tankar, känslor och relationer till andra. Arbete. Fritid. Medel. Metod. Spikar man fast sig själv så kommer naturens element att rucka en. Människan är en ganska liten fis.
Om livet är en symfoni. En hänryckning. En yttre makt. Varför inte ryckas med i dansen? Det är väl inte hela världen? Det man står för står man väl för? Väl?
Väl? Väl? Väl?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar