Inlägget är en del av Centrum för lättläst bloggstafett på temat språk, makt och demokrati.
I begynnelsen var Ordet. Så sägs det. Men ingen kan tvivla på att det är den språkliga kommunikationen som gjort oss till de människor som vi är. Ett flockdjur. Som kan splittra atomer och bygga atombomber. Men som även kan utrota sjukdomar och (om vi bestämmer oss för det) avskaffa världssvälten. Ord kan spridas över jorden och över årtusenden.
Ord kan såra. Ord kan lindra smärta. Ord är makt. Ord är frihet.
Igår lät jag eleverna skriva insändare på samhällslektionen. Som ett av de sätt vi som samhällsmedborgare kan vara med och påverka. Om det så "bara" handlar om frågor som trängsel i skolmatsalen. Här är ett bra språk A och O. Det ska vara begripligt. Men absolut inte obegripligt tillkrånglat. Det ska ge ett seriöst intryck. Det kan handla om ilska. Det kan (men måste inte) handla om lösningar. Det får utan tvekan vara personligt. Då det ju riktar sig till "vanliga personer" som läser tidningen. Som i sin tur kan påverka politikerna.
När jag undersökt åttio år gammalt studiecirkelsmaterial från ABF så har jag häpnat över den höga nivån. Statare och lantarbetare, med enbart en bibel, en psalmbok och en postorderkatalog i hemmet, skulle studera kommunal- och skattekunskap som får en nutidsmänniska att baxna. Heavy shit. Men skulle arbetarna ta över makten så krävdes kunskaperna att bygga ett värdigt samhälle. Arbetarrörelsen skulle inte bara erövra den politiska och ekonomiska makten. Den kulturella makten var en förutsättning för den andra. Ett första steg var läsvana. Därför var läsning av romaner, tidningar och noveller en politisk strategi.
Det nya samhället skulle byggas på en högre andlig nivå. Människor fria till både kropp och själ. Folkbibliotekens folkhem. Idag visar statistiken att färre LO-arbetare läser böcker. Samtidigt ökar klyftorna. Tillbaka på ruta ett. Fram med ABC-boken, kamrat!
Läsning bör stimuleras från första stund. Att läsa med sitt barn ger för de flesta en stark känsla av närhet och intimitet. Att i cirkelform studera tillsammans ger för vuxna en känsla av att få diskutera det de grubblat över ensamma. Att läsa talböcker är också att läsa.
Att läsa är att resa! Men lika viktigt är det att skriva! En "enkelt" skriven insändare eller blogg kan påverka! Inte minst med tanke på IT-möjligheterna till snabb masspridning! Det kan fälla regeringar! Ge självkänsla och respekt! Det behövs ingen byråkratiska, kanslisvenska eller annan form av ordbajseri som ett medel för förtryck! Men det gäller att visa att man menar allvar! Som när man viskar de tre små orden:
-"Jag älskar dig!"
Det här blogginlägget ingår i Centrum för lättlästs bloggstafett om språk, makt och demokrati. Centrum för lättläst arbetar för allas rätt till litteratur, nyheter och information utifrån var och ens förutsättningar. Mer information om bloggstafetten och fler blogginlägg hittar du på Centrum för lättlästs hemsida.
Adressen är www.lattlast.se/bloggstafett.
Nu vill jag lämna över stafettpinnen till en annan bloggare som ska fortsätta debatten. Nästa bloggare är Magdas blogg på http://magdasblogg.blogspot.se.
2 kommentarer:
Gillar ditt inlägg.
Skillnaderna från "då" till "nu" när det gäller läsförståelse är signifikativa för utarmningen av språket.
(Och det jag just skrev var inte alls lättförståeligt för en hel del av nutidsmänniskan - jag vet)!
Miljöskadad som jag är av min uppväxt, slåss jag tappert för att barn ska få ta del av god litteratur, spännande och medryckande berättelser men även ges möjlighet att uttrycka sig själva!
Roligt att Leif skickade stafettpinnen vidare till dig!
Härligt! Tack! En ära att få pinnen av Leif! :-)
Skicka en kommentar