Jag måste erkänna att jag blev lite "tagen på sängen". Jag har tyckt att min blogg är lite "för snäll" (fast jag är kanske "för snäll"?). Präktigt PK (politiskt korrekt). Jag menar; agitera för att kramas?!
Nu visar det sig att jag har fått reaktioner för att ha använt mig av "djävulssymboler". Vilka det konkret är vet jag inte. Men jag försöker inte förneka att det har förekommit (och kommer att förekomma). Jag är otroligt fascinerad av symboler och djuppsykologi. Jag frossar i böcker om symboler (inte minst C.G. Jung:s mäktiga verk). Djävulen själv är ju en symbol. För saker vi inte riktigt kan ta på, men måste handskas med. Senast igår hade jag en lektion, som inte ens jag planerat, där symbolerna för de fem stora världsreligionerna kom att diskuteras. Symboler har en stark påverkan på sinnet. Såväl positiv (vem blir inte varm av att se ett hjärta ♥ ?) som negativ (om jag skrivit ett antirasistiskt blogginlägg där jag varnat för nazismens återkomst och använt mig av ett hakkors som illustration skulle säkerligen någon reagera fel på detta).
Lever man dessutom i en hårdrock-kultur är det svårt att inte ha med en och annan \m/-näve. Jag antar att det kan vara det som är "djävulssymbolen" (men som mina etnologiskt insatta vänner kallar för en "kristen symbol" och som t.o.m. Lena Ph använde sig av i Melodifestivalen när hon vann med Det gör ont). Sen kan jag skriva lyriskt, men förgäves, om att "kärleksbudskapet är detsamma i alla religioner" och vurma för tolerans. Det syns inte lika mycket....
Mitt privata är mitt privata, dock är jag en "offentlig person" när jag postar offentligt på nätet. Självfallet är jag medveten om detta och dessutom lätt att "googla". Därför har jag en väldigt stark policy om vad jag lägger ut. En "blogg-etik". Jag skulle exempelvis aldrig lämna ut en vän, elev eller arbetskamrat. Samtidigt har jag som alla andra en demokratisk rättighet till opinion. Om jag tystar mig själv låter jag intoleransen segra.
Ibland är jag övertydlig om vad jag vill ha sagt i bloggen. Ibland ironisk, satirisk eller kryptisk. Inte sällan handlar det om internhumor. Och som jag nämnde tillhör jag en ganska "missförstådd" hårdrock-kultur där två fingrar i luften eller ett skivomslag kan tolkas fel av den "oinvigde". Det enda jag själv tycker mig "predika" är tolerans, solidaritet och alla människors lika värde. Demokratiska rättigheter åt alla. (Som t.ex. att göra sin röst hörd genom en blogg.) Som religionslärare vet jag hur djupt rotade fördomar tyvärr kan vara. Jag har naturligtvis full respekt för att folk kan reagera på vissa lärare. Det är rentav bra. Jag har träffat på anställda inom skolan som varit rasistiska, kvinnofientliga, homofobiska och allmänt kränkande. Medan skolans uppgift är att vara goda vuxenkontakter och fostra trygga, självständiga, kritiska men toleranta samhällsmedborgare. Jag högaktar läroplanen!
Folk är välkomna att höra av sig till mig om vad jag skriver. Bloggen har ett kommentarfält där vem som helst kan svara helt anonymt. Jag svarar alltid tillbaka.
Och jag hoppas vid Gud att "moralpaniken" mot hårdrock som jag upplevde för snart 30 år sedan aldrig kommer tillbaka. Ty den handlade enbart om okunskap.
2 kommentarer:
Men för tjyvingen?! Vad är detta? Jag, och flera med mig, läser ju din blogg mest hela tiden och det är allt annat än djävulsk. Om elever söker sig till den är den enda risken de tar den att de måhända får en smula allmänbildning, med tanke på den härliga bredd du har i val av ämnen du skriver om!
Och... styrdokumenten är ju det som vägleder oss. Ramarna inom vilka vi har att undervisa och göra allt som står i vår makt för att skapa incitament för lärande. Dessutom talar de om tolerans, om mångfald och om respekt -och den repskten ska alla visas. Även djävulsdyrkare om du nu, till äventyrs, hade varit en sådan (vi har f ö religionsfrihet...).
Så skriv vidare! Just så som du redan gör. Utforska inte bara de breda boulevarderna och öppna torgen i vårt samhälle, utan också de smala gränderna, de stensatta bakgårdarna och skogarna utan slut.
Tusen tack, Magda! Det känns varmt och skönt att få respons från skolans värld. Av en religionslärare dessutom. Och det där sista är poesi så jag baxnar! ♥
För övrigt tror jag aldrig jag träffat på någon äkta "djävulsdyrkare" på riktigt. Bara sett på skräckfilm (producerat av den riktigt djävulska kristna amerikanska högern). :-)
Skicka en kommentar