I 20-årsåldern läste jag mycket Dostojevskij och blev helt såld. De flesta av personskildringarna sitter fortfarande fastetsade kvar i mitt sinne. Jag tror dock att jag upplevt en mognadsprocess sen dess. De jag hyste sympati för då kanske jag skulle ha en mer föraktfull inställning till idag. Ganska enkel psykologi: Dostojevskijs vardagshelgon var en avspegling av mitt eget oskyldiga, vita, rena, obefläckade innersta. Eller snarare idealet man fått inpräntat. Den rena obefläckade munken eller horan som inget visste om denna världens ondska...
En smitning från en olycksplats gör en inte oskyldig, fader Fjodor! Jag vet ju att du är den sista som tog på sig skygglapparna! Trots din slavofila kristlighet (eller var det tack vare den?) så fick du ju den tsaristiska bödelsyxan höjd över din ståndaktiga nacke för upproriskhet! Respect!
Mest fastetsad av dina analogier var nog storebror Ivans (hur "gammal" var han nu; 25, jag är 36!) idéer om Storinkvisitorn i min favoritbok av dina: "Bröderna Karamazov". Idén om att Jesus Kristus kom tillbaka, men blev bränd på bål för kätteri under inkvisitionen. Jag har under många år gjort tankeexperimentet med Karl Marx: skulle han ha överlevt Stalin-terrorn? Med sin självständighet, fritänkeri och integritet? Eller stalinismens Messias för den delen: Lenin?
Vilka offras just nu på Storinkvisitorns bål? I min förra blogg skrev jag om ett heligt Samhällsfördrag. Men jag åsyftar verkligen inget som bygger på människooffer. Den tiden måste vi ha passerat. Annars blir jag riktigt rädd!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Men... om man spelar med [unga] människors framtid och liv - och vet att det liksom blir en del casualties - då är det ju ändå människooffer det handlar om..?
Och... de står här i min bokhylla, de där bröderna. Jag kanske borde lära känna dem lite närmare?
Jag vet att det är så. Och jag hatar det. Fast då kommer ändå personligheten och professionaliteten in: man kan göra så att deras framtid blir så bra som möjligt! (Som i Klass 9A, haha!)
Önska önska i en ring igen, men va fan... tycker inte att man ska underskatta konsekvensetik! =P
Har du tid så läs gärna Dostojevskij! Har bara läst "Krig & Fred" av Tolstoj, halvbra och halvrolig bok. Men personerna sitter fastetsade! Sånt var de skitbra på, ryssarna!
Men den roligaste ryssen är Gogol! Har du inte läst "Näsan" och "Kappan" så har du förkortat ditt liv! Garanterat asgarv! =P
Vad gäller de ryska klassikerna så läste jag dem alla (Tolstoj, Gogol, Turgenjev, Dostojevskij & Co) innan jag fyllt 12. Det var en bra sak (jag kan ju alltid skryta med det) och en dålig sak (jag begrep ju inte vad jag läste, utan tyckte det bara var romantiska skuldringar av t ex ryskt lantliv...)...
Men på senare td har jag faktiskt börjat läsa om dem. Jag fixar bara inte Brott och straff - kanske funkar Bröderna Karamazov bättre..?
Jag har aldrig varit i Ryssland!
När jag läste "Brott & straff" i 20-årsålden hade jag en grannkärring som gnällde på min musik och försökte få mig avhyst. Då tänkte jag som Raskolnikov att jag var förmer. Konekvenserna om jag mördade kärringsatan skulle kanske vara bättre?
Självfallet inte! Respekt är nummer Ett!
Jag har aldrig varit i Ryssland!
När jag läste "Brott & straff" i 20-årsålden hade jag en grannkärring som gnällde på min musik och försökte få mig avhyst. Då tänkte jag som Raskolnikov att jag var förmer. Konekvenserna om jag mördade kärringsatan skulle kanske vara bättre?
Självfallet inte! Respekt är nummer Ett!
Skicka en kommentar