Varför skaffar man barn om man inte litar på sin medförälder?

Vet inte om ordet "medförälder" existerar, annars skapar jag det nu och bjuder ideellt på alla royalties!

Delat vårdnadsskap! Vackra tanke! Pappaledighet införs så sent som på 1970-talet e.Kr. och så pass som 1990-talet e.Kr. börjar det snackas om lagstiftning om vårdnaden.

Lagstiftning är vansinne! Ska det va så jävla illa? Handlar vårdnad av ens största livsskatt om tvång?

Hela tiden sen pappatillståndet att gå hemma hos barn har det handlat om att fädrarna ska ta sitt ansvar. En historiskt väldigt kort period. Men ett faktum.

Men mödrarna har förtur. Detta är Gud och Genusordningen givet.

Detta mödraprivilegium är ett problem på många sätt. Jag hänvisar här till två:

1. Genusmönstrets bestående. Om mödrar propsar på att just de är bäst lämpade att ta hand om barn kan vi helt enkelt ge upp tanken om jämställdhet.

2. Fackligt samarbete handlar om solidaritet. Robin Hood-mentalitet. Kvinnodominerade yrken är mer än lovligt undersatta lönemässigt. En väldigt stor anledning är att kvinnor ofta är mammalediga. Detta är fackliga bedömare överens om.

Ergo: Problemet just nu handlar inte om att papporna inte vill ta sitt ansvar för vårdnaden. Det handlar tvärtom om att mammorna inte vill släppa ifrån sig sitt privilegium som förstatjinget till livsskatten barnet. En genusmässigt extrem orättvisa. Kan kvinnorna inte släppa på detta kommer vägen till jämlikhet att vara lång.

Om papporna vill men inte får för mammorna så är det kanske dax att se mammorna för det de faktiskt är: svartfötter!

I praktiken är det så! Jag menar verkligen inte att föräldraledighet ska tas ut ur fackliga strategiska planer, men tänk för farao på hur ni vill ha det i framtiden!


För övrigt anser jag att Jan Björklund bör avgå!