Metalsoldat med bruten fot

För första gången på tio år hoppar jag omkring på kryckor. Min vänstra fot har samma storlek som Raskens fot när han hade kallbrant. Tårna har samma lila-svarta färg. Jag var inne på akuten igår kväll och röntgade. Det var en fraktur längst med långsidan av foten. Jag hade tur ändå och slapp operation, gips och t.o.m. linda. Men doktorn ville att jag skulle ha en rejäl sko på foten. Kruxet är dock att jag inte får ner den i nån av mina skor. Så jag får klara mig med enbart en strumpa på den foten. Än så länge har det varit torrt, varmt och soligt sommarväder så jag har haft tur. Trycka ner foten i kall snö hade varit mindre härligt. Jag kan gå lite utan kryckor och jag dör inte om jag sätter ner den dubbelt så stora foten. Men doktorn vill inte att jag ska göra det. Det är jobbigt i längden att hoppa på en fot, klarar inte hur länge som helst. Och med en matkasse eller kaffemugg i ena foten är det helt omöjligt att hoppa på en fot.

Men jag har fått schyssta värktabletter som jag kommer att (miss)bruka väl! Om exakt en månad ser jag första banden på SRF, och då vill jag fan kunna ta mig fram! Nu hoppas jag definitivt att bonntjyven öppnar upp Griscampingen; de där 900 meterna mellan nya SRF-campingen och festivalområdet känns ytterst långa nu...

Appropå Rasken började den bästa svenska TV-serien nånsin sändas i repris på ettan idag: "Hedebyborna"! Jag har serien inspelad på videoband men kan inte använda min video. Har tänkt köpa serien på DVD, men nu kan det vänta lite. Härliga tider, strålande tider!