So sick

När man haltar omkring på kryckor fattar man nyttan av lätt åtkomst till olika samhällsinstitutioner. Jag tänkte passa på att ta ut mina receptbelagda värktabletter på apoteket på vårdcentralen i samband med att jag lämnade prover i måndags. Men det apoteket hade stängt. Allt här ute på Näsby ska flyttas och centreras till högskoleområdet (gamla P6-regementet): apoteket, banken, affärerna, Rikets sal (de kan dock stanna där)... Dit ut är det omöjligt att ta sig utan bil, buss, cykel eller friska ben. Tar 20 raska minuter att traska. En gammal dam i 85-årsåldern som suttit i Auschwitz och andra koncentrationsläger berättade att hon omöjligt kunde handla själv när den centrala affären härute lades ner. Och finns det nåt som sjuka behöver mer än apoteket?

Nu ska de flesta apotek läggas ner. I Kristianstad och i hela landet. De ska nämligen privatiseras. Och då vet man ju hur det går. Man har ju lärt sig av historien och erfarenheten. Men det har inte politikerna. Privatisering handlar inte om ekonomiska kalkyler utan om politisk fundamentalism. Allt är bra om det är privat även om det alltid varit skitdåligt och alltid kommer att vara det. Att profitbegär - mediciner är en bokstavligt talat livsfarlig kombination är inget nytt. I Henning Mankells "Kennedys hjärna" görs tester av bromsmediciner mot AIDS på fattiga afrikaner. Antagligen sker det även IRL när marknaden är fri.

Vad händer nu på apoteken? Ska gamla och sjuka luras på medicin de inte klarar eller bör ta? Ska det vara kampanjer: "Köper du över högkostnadsskyddet får du en sollotion och två Kalle Anka-plåster"? Kan andra företag kolla upp vad man tar för mediciner? Och få reklampost? Som en kompis uttryckte det: "Vi har sett att du tar Viagra. Är det inte lika bra att inse att du inte kan tillfredställa din kärring själv? Vi på Strap-on Design AB erbjuder dig istället..."