Det regnade när jag vaknade och snoozade... Det var blött på marken och solkat med slemmiga daggmaskar och sniglar när jag gick till jobbet (den dryga kilometern efter bussen tog runt en halvtimme) men härligt i luften. Första lektionen hade de i samhällstvåan hemuppgift och jag räknade inte med att nån skulle komma. Och det gjorde de inte heller. Andra hade jag tvåor från industri- och transportprogrammen i samhälle. Tror de flesta var klara och jag fick "håltimme" igen så klart. Världens drygaste. Istället assisterade jag en kollega i samhälle med en bygg-tvåa och hade kul. Sen tog jag farväl av treor som snart går ur.
Jag har aldrig haft några barn. När dottern till en tjej jag haft ihop det lite med konfirmerades för lite sen, var hon så söt och sjöng så underbart och när jag såg det på nätet kunde jag inte hålla tårarna inne. Det var så fint. Som om det varit mitt eget barn. Jag har aldrig haft en skolklass som jag hållit i hela tiden. När jag sa: "Ha ett bra liv!" till treorna idag körde jag det naturligtvis rakt och sakligt. Men tårarna kom när jag kom hem. Jag vet inte vad eleverna tycker om mig. Men jag har skitmycket sympati för dem. Om de är blyga eller spralliga. Skolkiga eller flitiga. Tjejer eller killar. Kosovo-albaner från min gård eller raggare från bystan. Om de gillar arab-disco, hip-hop, Volbeat eller Eddie Meduza. Blattar, white trash eller bönder. Socialt och kulturellt är jag från samma miljö. Ingen byrådirektör har ringt till mig och skällt över att deras barn behandlats icke ståndsmässigt. Däremot har föräldrar till killar på byggprogrammet varit skitvänliga och empatiska mot mig.
En av anledningarna till att jag förr blev såld på italiensk fotboll för länge sen var att de hade vackra namn som Sampdoria och Fiorentina (att jämföra med ÖIS, GAIS och Brommapojkarna). Mina avgående elever nu hade nästan likadana namn, men det skulle dröja ett tag att lära mig uttala efternamnen rätt. Det är faktiskt skitjobbigt att lära sig namn. En av de avgående klasserna hade fyra Robin och man fick köra på efternamnen...
Om Ni läser: Kör skithårt nu på slutspurten och lycka till i livet! Med arbete, vänner, kärlek och hela skiten! Jag har inte glömt NÅN av er! Det är därför jag inte nämnt er heller! ;-D
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar