Rasismens historia

Jag brukar betrakta mig som hyfsat efterbliven. Men så efterbliven att jag beskådar firandet av en framavlad rudimentär relik från ett fördemokratiskt samhälle är jag inte. Jag är svensk medborgare, ingen kunglig undersåte.

Istället kollade jag på andra delen av tre i en BBC-producerad dokumentärserie, "Rasismens historia", på Kunskapskanalen. Bland det bästa jag sett i ämnet. Det hela började med "den nya rasismen" som uppstod efter abolitionisternas slavmotstånd och tankar om alla människors lika värde. När slavarna frigetts under 1800-talets första hälft skyldes de västerländska ekonomiska misslyckandena på "lata negrer" som "stod nära djuren" och måste tvingas till arbete. Dessutom expanderade det brittiska imperiet. Tasmanerna som varit kända utanför Australien i 10.000 utrotades av de brittiska bosättarna som spred "civilisation". De flesta sköts eller slaktades på annat sätt, men de sista "räddades" till en by långt utanför deras naturliga levadsområde där de skulle lära sig evangelium och jordbruk. Här dukade de under av sjukdomar m.m.

"Välvillig" kristendom och den vite mannens civilisationsbörda hade även den misslyckats. Nästa stora tanke var socialdarwinismen. De folk som inte "fittade in" kunde gott gå under, det var rentav bra för den mänskliga utvecklingen. Detta sammanföll med de marknadsekonomiska idealen. I Indien dog tiotusentals infödda i svältkatastrofer. Även dessa skulle "räddas" av kolonisatörerna, dock till koncentrationsläger miltals hemifrån där de dukade under av hårt arbete och undernäring. De koloniala nykomlingarna Tyskland var inte bättre: de utrotade ursprungsbefolkningar i sina afrikanska kolonier i direkta dödsläger. Dessa händelser och ideal var enligt dokumentären den logiska bakgrunden till nazisternas förbrytelser.

Socialdarwinismen gjorde ingen större skillnad på ras och klass, eugeniken eller rasbiologin mätte skallar på och steriliserade "lägre och kriminella klasser". Arbetarklassen i storstäderna sågs som hot. I Sverige tvångssteriliserades 60.000 personer. Rasbiologin var ytterst populär i USA dit främmande folk strömmade i massor och sågs som ett hot. Anhängarna till rasbiologi såg sig själva som "liberala" och "reformvänner" och inbillade sig att de gjorde mänskligheten en tjänst. Liksom de kristna som hundra år tidigare ville sprida ljus och civilisation åt de mörka vildarna.

Jag ser fram emot nästa program och hoppas att det även tar upp sam- och framtiden. Och ställer de moraliska och känsliga frågorna: vad kommer dokomentärerna i framtiden att säga om vår tids agerande? USA har en svart president som försöker bomba civilisation och frihet över byar och flyktingläger i Afganistan och Pakistan. Med svenska soldater till hjälp. Jag tycker redan nu att det är åt helvete fel väg. Riktigt efterblivet.