Jag förstår om ni tycker att bloggandet om mina naturpromenader börjar bli duktigt uttjatade. Men det är min verklighet och vardag. Och va fan; det finns ju träningsbloggar, haha. I träningsbloggar kan man se hur en persons kropp utvecklas. I naturbloggar kan man se hur Moder Naturs kropp utvecklas. Och den är mer allmängiltig. Hon fläker upp sig och säger: "Kom! Kom, mina barn! Mamma är redo och villig! Min daggvåta äng vill ha er tillbaka! Skit i att klippa navelsträngen; låt oss ha ett rejält incestuöst gang bang allihopa!" Om man läser en vanlig tjejs träningsblogg och får veta att hon fått upp flåset och en snygg kropp, ska man tolka det som en knullinvit då? Hihi, tillåt mig fnittra som en vittra! Men Moder Natur är både morsa och älskarinna! Och fullt lovlig och legal! Inget: "Aja baja! Göka med Gaia?!" där inte!
När jag började gå var det knappt så att solen pallade lysa igenom. Det var kvavt så att man skulle behöva kniv och gaffel för att ta sig fram. Jag väntade bara på att åskan skulle knalla till. Men det blev mer fläktande och det var härligt att vila sig vid sjön och se och höra vassen vagga och vaja för vinden. Snart började ett stilla regn strila skirt. Skönt och svalkande utan att man direkt blev blöt.
Jag gick där några timmar medan eftermiddag slog över till kväll för mig själv och mina kompisar humlorna och fjärilarna. Mest nässel- och kålfjärilar. De sistnämnda glömmer jag ofta namnet på. Eftersom citronfjärilar är gula blir det lätt att jag tänker på de vita som "vaniljfjärilar". Men kålfjärilar heter de ju. Vitkål då, jojo. Det finns ju både röd-, grön- och brunkål, men vitkålen gäller tydligen som "norm" för kål i fjärilssamanhang. Varför tar ingen upp denna rasism och diskriminering? Citronfjärilar heter rimligen så för färgens skull. Vi har ju inga citrusträd i vårt land de kan häcka och hänga i, så det går bort som namnförklaring. Följaktligen borde även kålfjärilen ha fått sitt namn av färgen. Kålsvarta fjärilar har jag glömt vad de heter, men jag hoppas att de känner sig välkomna i vår svenska fauna.
Det är en riktig sport att hitta mogna hallon och björnbär nu. Men jag har lyckats fylla en näve av båda sorter idag. Att trycka in en sån full näve i käften är en känsla som inte går att beskriva med ord! Lika lite som ramslökens doft i bokdungen! En riktig njutning för en motherfucker som jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar