Trött och lycklig

Dan började med trötthet efter för lite sömn. Dessutom med frustration över den gråa himlen ute och att fotjäveln inte vill bli bra. Trodde uppriktigt att höstdeppigheten skulle komma innan högsommaren ens har börjat. Var ärligt talat pissed up på livet.

Så besökte jag sjukgymnasten som sade: "Kasten dina kryckor och gå". Jag förlitade mig på henne och se: jag kunde gå! Trots att det kändes jävligt konstigt i början. Jag haltar som en skadskjuten gnu, men det går över. Vädret förbyttes till stekande sol och jag göttade mig på balkongen iförd enbart avklippta jeans, läsande Ordfront Magasin och lyssnande på Gogol Bordello. Mina ögon hade öppnats och jag kunde åter skåda Ljuset!

Jag har saknat mina promenader ute på naturområdet så jag bokstavligt talat mått mentalt illa. Men ikväll testade jag att traska där med en kompis. Vädret var härligt och varmt i den nedåtgående solen, jackan la jag av. Vi satte oss en stund vid sjön och vilade. Det var grönt, blommigt och luktade paradisiskt. Det ÄR fan mitt Eden! Som jag varit förvisad ifrån i ett kvartal nu men åter kommit tillbaka. Och det kändes inte dumt alls att känna att jag pallade gå en och en halv timme utan kryckor några timmar efter att jag lagt dem ifrån mig. Nu jävlar alltså!

Té och rostat bröd värmde härligt i magen efteråt. Och i själen; det finnes ingen avskillnad mellan sinnlig och själslig tillfredsställelse. Det äro en fåvitsk och hädisk villfarelse som inte ens den mest förhärdade nunna kan tro på innerst inne. Nu ska jag lägga mig och läsa lite. Och sova lyckligt och sällt.

Jag blev knappast på sämre humör av att snacka med min kompis från Karlskrona inatt: jag hälsar på honom nästa helg, lyssnar på musik, åker sightseeing-båten i skärgården, badar i havet om det är bra väder. Och på måndan efter åker vi till Köbenhavn och beskådar Mastodon och Metallica! Höstdeppet kan fan i mig vänta! Hail Livet! \m/